Det här kommer aldrig att gå

Den här bloggen kommer snart att få byta namn till ”Bostadslös på Sveriges baksida”.  Hade jag vetat att det var så svårt att hitta någonstans att bo hade jag nog inte sökt till Uppsala. Jag vet inte hur jag ska lösa det här.  Jag står i kö hos alla bostadsförmedlingar och söker igenom alla annonser jag kan hitta om andrahandsuthyrning och rum, men jag är ju inte precis ensam om att göra det. Jag tänkte sätta in en egen annons också, men eftersom jag kommer att vara borta i nästan två veckor och inte kontaktbar så kan jag inte göra det just nu.

Nåja, det här är säkert hemskt nyttigt för mig…

Små, små steg

Saker avklarade igår:

  1. Sagt upp telefonen
  2. Sagt upp bredbandet

Killen hos Bredbandsbolaget var särskilt trevlig. Professionell trevlighet, naturligtvis, men ändå… plus i kanten.

Ensam tant

Mina farhågor om att bli ensam gammal tant bland en massa ambitiösa unga tjejer¹ som just gått ut gymnasiet förstärktes när jag idag läste på Uppsala universitets hemsida att det hade krävts över 20,0 i meritvärde för att komma in på min utbildning i första antagningen. De som gick ut gymnasiet före 2003 hade alltså ingen som helst chans att komma in på betyg eftersom de inte kan tillgodoräkna sig några meritpoäng.

Mitt slutbetyg från 1998 hade förstås inte räckt även om inte meritpoängen införts. Det var ett bra betyg på sin tid, men det har gått inflation i betygen sedan dess. Lyckligtivs finns fortfarande en urvalsgrupp för högskoleprov. Jag hoppas att det är några fler ”gamlingar” som tagit sig in den vägen.

¹ Ja, mina fördomar säger att de är tjejer, eftersom dessa i allmänhet brukar ha högre betyg.

Kvar på framsidan

Ännu har jag inte åkt iväg och blivit vilse på baksidan. Det är mycket som ska ordnas innan det blir av. Framför allt behöver jag någonstans att bo.

Andra saker att göra så snart som möjligt:

  1. Säga upp lägenheten
  2. Säga upp telefonen
  3. Säga upp bredbandet
  4. Säga upp elen