Första cykelincidenten

Det märks att terminen har börjat nu. Idag när jag cyklade till universitetet var det som en helt annan stad. Folk överallt – på cyklar, i stora grupper på gångbanorna och i bilar. Plötsligt förstår jag om det är problem med olyckor i stan och att det delades ut broschyrer om cykelvett på reccemässan.

Jag krockade med en annan tjej på cykel idag, mitt på en cykelöverfart. Båda hade bromsat så det hände inget farligt. Ingen välte och det var på det stora hela ganska odramatiskt. Det jag tyckte var lite skärrande var inte själva krocken utan det faktum att hon inte verkade fatta att hon skulle hålla höger. Därav ihopkörningen.

Denna lilla händelse gör att jag verkligen längtar tills jag får hit min egen cykel. Jag känner mig säkrare med den. Bättre bromsar, lättare att hantera. För övrigt får jag nog omvärdera den lite. Efter att ha sett vad andra cyklar på kan jag säga att den blir en av de finare i stan, trots att den är nästan 20 år gammal.

Tid

Det är helt ofattbart att jag inte varit här mer än en vecka. Det känns som en evighet sedan jag var i Borås…

Jag ser fram emot terminsstarten. Det var skönt att ha några lugna dagar för att orientera sig, men i en ny stad där man inte känner någon särskilt bra blir det ganska segt att ha så mycket fritid.

Uträttat de senaste dagarna:

  • Adressändrat
  • Sagt upp elen
  • Meddelat byte av blodcentral
  • Letat upp närmaste Friskis
  • Skaffat lite husgeråd

Apropå den senaste punkten så har den här första veckan varit en övning i att tänka positivt och kreativt, det vill säga att tänka på vad jag har och inte på vad jag inte har. Det har gått riktigt bra, hittills.

Vilodag

De senaste två dagarna har varit tuffa rent fysiskt. Jag hade ont i halsen redan på torsdagen och även om jag var hyfsat pigg under nollningslekarna så var jag riktigt trött redan i början av kvällen när jag skulle ut på mitt livs första pubrunda tillsammans med klassen.

Det var tio nationer som var öppna och vi skulle stanna en halvtimma på varje. Lyckligtvis var det ganska många som inte drack på varje pub, så jag slapp känna mig utanför. Jag orkade med sex pubbar, sedan fick det räcka. Hade jag stannat en halvtimma till hade jag fått uppleva hur flera klasskamrater sjöng karaoke. Det tycks ha varit något av en höjdpunkt. Jag missade också min egen nations pub.

Igår hade jag ännu mer ont i halsen och troligtvis även feber, men förmiddagens nollning gick ändå bra. Vi började vid tiotiden med poängjakt, vilket gick ut på att vi fick en lista på mer eller mindre knasiga saker som vi skulle göra för att få poäng (exempelvis leda jympapass på stora torget, bada i Fyrisån och hälsa folk välkomna till Uppsala som en mänsklig pyramid på stationen).

Detta följdes av mässa för nya studenter, där det var så trångt att jag snart gick ut. Det stod massor med folk och delade ut saker, men tydligen såg jag inte behövande nog ut för att någon skulle sticka till mig nudlar, vaskrensare eller cykelsadelöverdrag utan bara massa broschyrer och ett exemplar av nya testamentet.

Jag och en klasskompis, som jag träffade utanför, upptäckte att det var en effektiv taktik att bara stå precis utanför huset och prata. Då kom det fram massor med folk med broschyrer och vi behövde inte springa runt själva.

Men tillbaka till varför allt var så jobbigt. Jag kände mig verkligen helt utmattad efter nollning och mässa (jag har dessutom brutal träningsvärk i magen och nedre delen av ryggen, antingen från nollningen eller från att man sitter lite konstigt på cykeln jag lånat), så jag såg fram emot att hinna hem och vila några timmar innan vi skulle ut och äta middag på V-Dala på kvällen. Men ack nej, några klasskompisar kom på att vi skulle skriva en sång för vårt program, så det tog några timmar till.

När jag äntligen skulle cykla hem lyckades jag cykla helt fel, trots att jag hade kartan till hands. Istället för de vanliga fyra kilometrarna blev det drygt nio och jag hade dessutom mindre än en timma på mig att vara hemma innan jag skulle tillbaka till stan. Behöver jag säga att jag bara ville lägga mig ner och dö?

Middag på V-Dala, följt av utgång till Smålands nation (tror jag). Jag hade inte behövt följa med, men jag tänkte att det kunde vara bra. Gud så trött jag var! Det var inte så värst kul, heller. Jag kommer bra överens med klasskompisarna och man tänker inte på åldersskillnaden när man är ute och leker (eller när man pluggar), men där på nationen såg jag mig omkring och kände mig riktigt gammal.

Idag har jag haft en vilodag och hoppas att det ska hjälpa mot förkylningen. Jag har bara tagit en kort sväng in till centrum för att skaffa lite husgeråd och en tur till affären för att skaffa mat och tvättmedel. Jag vet att det var några klasskompisar som skulle ut på kvällen, men jag orkade verkligen inte just idag.

Det känns konstigt att lektionerna börjar på måndag och jag är inte ensam om att känna det. Som en klasskompis uttryckte det: ”Det känns som att vi är på läger eller något.”

Numera officiellt student och västgöte

Idag var det dags för registrering och information på institutionen för moderna språk. Eftersom jag fick skjuts var jag där i god tid, nästan lite väl god tid eftersom jag inte visste riktigt vad jag skulle ta mig till. Det var lite för lång tid för att bara drälla, och lite för kort för att gå iväg och utforska omgivningarna. Tänk om jag hade gått vilse!

Jag var i den anvisade salen drygt en kvart för tidigt. Den var nästan halvfull redan. Mina farhågor om kurskamraterna späddes på när jag insåg att det satt 15 personer med block och penna redo – 15 minuter innan det hela skulle börja. Som väntat var det mest tjejer. Jag tror att det var fyra killar allt som allt, möjligtvis fem.

Efter informationen blev det lite mingel, men som det gärna blir vid sådana tillfällen hittade man en liten grupp att umgås med och klängde sig liksom fast vid den tills den gemensamma rundturen började.

Efter att ha gått runt inne på institutionen för moderna språk fortsatte rundturen utomhus. Naturligtvis regnade det. Vi besökte alla nationer (utom Gotlands), så att vi fick en chans att registrera oss. Vi var tre som valde Västgöta. Två av oss gick tillbaka dit efter rundturen för att äta sopplunch för 35 kr. Det kändes överkomligt och man fick mycket mat.

Efter lunch besökte vi tillsammans turistbyrån (nu har jag i alla fall kartor så att det räcker!) och Myrorna, innan vi skildes åt. Jag gick och skaffade värdekort till bussen och skrotade sedan runt för att försöka orientera mig lite. Det känns bättre nu.

Klockan var bara runt fyra när detta var gjort så jag bestämde mig för att gå hem. Jag tycker nämligen att det är det bästa sättet att få koll på omgivningarna. Det kändes inte alls så långt som jag hade trott, fast då gick jag förstås bara från centrum och inte ända från Engelska parken. Det kanske kan ta 10 minuter till annars.

När jag kom tillbaka tänkte jag gå in på nätet och adressändra, men fick ett felmeddelande som sa att det gatunummer jag angett inte fanns och att jag kunde ringa kundtjänst för hjälp. Hmm… bäst att dubbelkolla adressen med hyresvärden innan jag ringer.

Testar att infoga bild.

På plats i mitt nya hem

Nu sitter jag här i mitt nya hem. Det känns märkligt. Rummet är jättemysigt och sedan jag kom vid ettiden har här kommit in ett skrivbord från Ikea (som jag egenhändigt skruvat ihop), en splitter ny tv och två krukväxter. Jag har även fått lov att hämta upp lite tavlor ur källarförrådet.

Kokvrån är extremt liten, men den har ändå allt man behöver, med undantag för vattenkokare. Min egen toalett ligger precis utanför dörren och har i princip bara plats för toastol och handfat. Duschen är i källaren, tillsammans med tvättmaskinen, men eftersom jag tydligen är ensam om att använda tvättstugan är detta inte något problem. Det är i vilket fall inte värre än när man campar.

Jag har fått en guidad tur med bil och sett vart jag ska i morgon. Inte för att jag kommer att hitta ändå, men har blivit lovad skjuts första dagen. Visst är det nästan lite för bra nu? Dessutom blev jag bjuden på middag.

Jag känner att jag haft extrem tur som fick detta rummet. Tydligen annonserar studenter (samma stackars människor hela tiden) dagligen efter någonstans att bo, utan att få napp och andra får boenden under väldigt begränsad tid.

Jag tänkte lägga upp en bild från mitt rum, men jag vet ärligt talat inte hur man gör. Jag antar att man i så fall måste lägga bilden någonstans först och sedan länka in den. Det får bli ett senare projekt.

Det mobila bredbandet funkar lyckligtvis fint här där jag bor. Uppkopplingen klarar även Skype, vilket ju är trevligt när man vill ringa gratis.

Nu är det dags att plocka i ordning lite inför morgondagen och sedan sova. Jag hann inte handla idag så det får kanske bli en okonventionell frukost bestående av nudlar och vitamintabletter från U:s överlevnadspaket i morgon, om jag inte köper något på universitetet istället.

Sista natten hemma

Nu är det dags. I morgon tar jag mina väskor med det viktigaste och åker iväg till Uppsala, iväg från den deprimerande labyrinten av lådor, påsar och högar med mer eller mindre sorterade prylar. Just idag ska jag försöka att inte tänka på att jag snart måste åka hem igen och ta tag i det där som jag inte hunnit med än.

Som vanligt hann jag inte hälften så mycket som jag trodde att jag skulle idag, trots den tidiga starten. Man får hoppas att de potentiella hyresgäster som lägenheten ska visas för har bra fantasi och kan föreställa sig hur det ser ut när det inte är extremt rörigt och dammigt. Själv har jag bara lust att vända och gå igen när jag kommer in genom dörren.

För ett par timmar sedan var min mamma här och hämtade lite saker. Hon frågade om jag var nervös och jag var förvånad över att svaret var nej. I fredags var jag nervös, men idag är jag bara trött – riktigt trött. Det faktum att jag bara sov fem timmar mellan lördag och söndag kan ha spelat in, liksom mina 105 km på cykel igår, följt av blodgivning idag, fast mest handlar det nog om det eviga packandet de senaste veckorna.

Egentligen borde jag väl skriva något om hur det var att sluta på jobbet (jag trodde inte att jag skulle gråta, men det gjorde jag), men jag är för trött idag.

Mellan hopp och förtvivlan

Igår kväll ville jag bara sitta ner och gråta. Jag packar och packar, men det märks ingen skillnad här i lägenheten. På något plan vet jag att det beror på att jag packat saker som stod i skåpen och inte syntes istället för de där grejerna som ligger och dräller överallt i lägenheten, men ändå…

Tågresan till Uppsala är bokad – äntligen. Med SJ:s nya system blir biljetterna som bekant dyrare ju senare man bokar. Det var jag medveten om, men inte riktigt om hur mycket priset kunde stiga på bara några dagar. Nåja, jag får väl försöka boka resan tillbaka hit i god tid istället, förslagsvis så fort jag får mitt schema.

Nu börjar det faktiskt kännas som att det här med flytten och det nya livet som student är på riktigt. Då blev det plötsligt ganska läskigt. Vad har jag gett mig in i?

Jamen, lever vi på stenåldern?

Idag ringde jag min blivande hyresvärd och meddelade att jag planerade att komma till Uppsala onsdag 25 augusti. Då tänkte jag att jag skulle ha några få dagar på mig att orientera mig innan terminen börjar och dessutom hinna gå på recentiorsmottagningen på fredagen. Detta gjorde jag när jag fortfarande var hemma hos mina föräldrar.

När jag kom hem till min egen lägenhet för att packa lite hittade jag dock ett brev från Uppsala universitet, ankommet igår, där de välvilligt meddelade att registreringen på programmet var 25 augusti kl. 10.00 och att man skulle ta med sitt antagningsbesked. Jamen herre gud! Är detta stenåldern? Registrering på plats flera dagar före terminsstart med hot om att annars bli av med sin utbildningsplats, det är sådant man gjorde för tio år sedan! Och varför ska man ta med sitt antagningsbesked (som man för övrigt bara fått i elektroniskt format)? De måste väl ändå kunna se vilka människor som är antagna. Eller?

Nåja, jag har skickat ett meddelande till värden och frågat om det går bra att jag kommer en dag tidigare. Väntar på svar.

Det mobila bredbandet verkar fungera bra, för övrigt, i alla fall i min lägenhet i Borås. Hos mina föräldrar en bit utanför var det helt hopplöst. Enligt täckningskartan ska det funka fint i Uppsala också, men jag ska nog inte lita för mycket på det under tågresorna.

Jag har en bostad!

Igår fick jag napp på min annons och blev erbjuden ett rum med pentry, badrum och egen ingång till ett överkomligt pris. En sten föll från mina axlar och jag var nästan som berusad i över en timma. Riktigt trygg kommer jag förstås inte att känna mig förrän jag är på plats, har nyckeln i handen och alla papper är påskrivna, men det känns ändå mycket bättre nu.

Jag har börjat packa. Det kändes helt okej i början och jag var optimistisk om hur lång tid det skulle ta. Nu verkar jag ha hamnat på någon slags platå och det känns istället helt oöverstigligt. Detta trots att jag faktiskt inte samlat på mig så extremt mycket grejer under tiden här. Att jag hyr möblerat i Uppsala gör förstås att mer måste packas ner och magasineras än om jag fått egen lägenhet.

Sammanfattningsvis måste jag notera att det verkar bo väldigt trevliga människor i Uppsala, att döma av de telefonsamtal jag haft under de senaste dagarna.

Förberedelser utförda i helgen:

  • Ordnat bostad (ej påskrivet än)
  • Pratat med nuvarande värd om tidigare utflyttning
  • Packat flera lådor (hur många böcker har jag?)
  • Gjort en första tur till återvinningscentralen

En lyckosam slump

Idag skulle jag köpa flyttlådor. Jag räknade med att åtminstone kunna ta en packe på bussen och åkte ut till Knalleland. Det hade lagom börjat ösregna. När jag väl stod där i affären och lyfte i de olika lådbuntarna insåg jag att jag inte skulle klara att bära ett tiopack av den stora sorten, men att jag nog skulle kunna kånka hem de små. Eftersom jag behövde båda sorter bestämde jag mig för att ta tio små till att börja med.

Det var ingen direkt kö när jag kom till kassan; det stod bara en man före mig. Kassapersonalen verkade dock vara upptagen med ett kundserviceärende åt någon som inte stod i kön, så det gick inte så fort – lyckligtvis. Just som jag stod där och väntade fick jag nämligen se mina föräldrar komma in i affären och då visste jag att det stod en bil utanför som ändå skulle förbi min lägenhet på vägen hem. Perfekt!

Ibland ordnar allt sig fint. Det var extra roligt eftersom jag under ett kort ögonblick inne i affären överlagt med mig själv om huruvida jag kunde med och ringa och be om skjuts (det kunde jag inte).

Förberedelser utförda idag:

  • Mejlat angående två bostäder
  • Bokat möte för att ändra sparbeloppen
  • Påbörjat ansökan om studiemedel