Nu har jag varit på mitt livs första gask och det var riktigt kul!
Jag bestämde mig för att cykla hem emellan föreläsningen och gasken och byta om och fixa i ordning mig väldigt snabbt. Det var inga som helst problem. Faktum är att det är bra för mig att ha ont om tid, för då hinner jag inte oroa mig för allt möjligt (till exempel att klänningen var skrynklig och nylonstrumporna lite hysteriska i färgen).
Det gick att cykla i knälång klänning på herrcykeln, även om det krävdes viss intelligens för att komma upp på den (det var smart att luta cykeln). Det gick även att gå i högklackat, även om det var synnerligen dåligt i nerförsbacke. Ska man ha skorna på en hel kväll krävs det också att man sitter still en hel del, men det gör man ju automatiskt när man äter — och ätandet tar lång tid, vill jag lova.
Jag bestämde mig i början av kvällen för att investera i en sångbok och det visade sig vara ett mycket bra beslut, för det sjöngs en hel massa under middagen. Ibland önskade man nästan att man kunde få lov att äta lite också…
Det var bordsplacering när vi åt, vilket jag tycker är skönt med tanke på att inga av mina klasskompisar är med i samma nation. Är det fri placering hamnar man lätt mittemellan grupper av människor som redan känner varandra och så sitter man där som ett fån. Nu hamnade jag på en ände med massa utbytesstudenter, en svensk teologsudent och en tjej som jag i alla fall kände igen litegrann.
Efter gasken var det eftersläpp på GH, men där var det inte så fantastiskt kul.
Jag inser att detta inlägg inte säger så hemskt mycket om hur själva gasken var, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi åt trerätters middag, sjöng, pratade och hade allmänt trevligt. Vad mer kan man säga? Är det något jag ska klaga på är det väl att sångboken är ca 1 cm för lång för att gå ner i min lilla handväska.

Det låter som att du hade en trevlig kväll, så kul!
Själv har jag rätt ont i benen idag, visste inte att man hade så många muskler i benen…