Perfekta snöflingor

Efter studiebesöket på Norstedts igår var vi några klasskompisar som gick för att äta lunch på stan. Vädret var ganska otrevligt med kall vind och snöfall, men det fanns en förmildrande omständighet: snöflingorna som landade på min svarta jacka var perfekta. Varenda en var precis en sådan där sexkantig, vacker stjärna som man fått lära sig att en snöflinga ska vara – men som jag inte kan minnas att jag någonsin sett på riktigt förut. Jag var alldeles lycklig i säkert en halvtimma.

Härskarteknik

Idag har jag varit på en intressant och underhållande föreläsning om härskartekniker med Elaine Bergqvist, som anordnades av Unionen här i Uppsala. Innan alla börjar himla med ögonen kan jag säga att det inte var någon slags tjatigt män-förtrycker-kvinnor-perspektiv på det hela utan snarare en genomgång av tekniker som används av både män och kvinnor – antagligen även av dig – och hur man kan göra för att bemöta dem.

Jag önskar att jag haft vissa av mina gamla jobbarkompisar med mig (ni som förstår humorn på sidan ”Om denna blogg” är kvalificerade) för jag tror att ni också skulle känt igen er. Eftersom ni inte var det ville jag skicka er var sitt exemplar av hennes bok, men tyvärr är jag en fattig student numera så ni får nöja er med tanken. Det är ju ändå den som räknas.

Trött, trött, trött…

Idag hade vi veckans enda undervisning, eller egentligen skulle jag kanske skriva veckans enda schemalagda tid. Vi skulle nämligen redovisa våra projektarbeten. På schemat stod 10-12, 14-16, men när vi kom tillbaka efter lunchen satt en lapp på dörren att lektionen var inställd. Något måste alltså ha hänt under de där två timmarna.

Vår föreläsare har även tidigare på kursen behövt ställa in av personliga skäl, så nu känns det som att något hänt igen. Stackare! För oss betydde det ju bara att vi fick gå hem, och att vi som inte hunnit redovisa än blev lite oroliga för när vi ska få göra det. Detta var nämligen sista kurstillfället egentligen.

Med tanke på att jag fick två timmar extra ledigt på eftermiddagen hade jag ju kunnat skriva färdigt labbrapporten så att jag slapp ägna mig åt det i morgon, men jag är så sjukt trött. Av någon anledning kunde jag nämligen inte somna igår, något som aldrig brukar hända mig!

När man inte kan somna ska man inte ligga och titta på klockan och stressa upp sig, har jag hört, så det lät jag bli. När jag slutligen gav upp och tittade efter trodde jag att det skulle ha gått ungefär en och en halv timma. Klockan visade sig vara kvart i tre! Antagligen har jag sovit lite däremellan, för så länge kändes det inte som att jag låg vaken. I vilket fall, min hjärna är inte redo för labbrapport just idag.

På torsdag ska vi på studiebesök på Norstedts. Kul!

Detta känns som en dålig dag

Igår var jag duktig och skrev färdigt en av alla tusen inlämningsuppgifter som ska in senast den tjugonionde. Jag laddade även upp den på portalen, så den kan betraktas som inlämnad. Som vanligt när det handlar om skriftliga uppgifter tog den extremt lång tid göra (jag är nog för petig) men nu är den klar.

Jag hade planerat att vara lika duktig idag och skriva labbrapporten, eller åtminstone delar av den, innan jag började öva på redovisningen som vi ska ha i morgon och lista ut smarta frågor att ställa till systergruppen. Tyvärr föll planeringen när jag upptäckte att jag inte kan hitta mina anteckningar från labben. Jag hade gjort en massa sökningar i BNCWeb och sparat resultaten i ett kalkylblad – som nu inte finns någonstans på datorn. Jag fick alltså lägga en och en halv timma åt att göra om labben och har inte börjat skriva än.

Totalt sett känns detta inte som en bra dag. Jag skrev slutligen upp mig för att vara med att sjunga på hembygdsmiddagen på lördag (jag hade ju redan tidigare skrivit upp mig för julmarknaden på söndag) och tänkte passa på att öva lite nu när jag är ensam i huset. Vad upptäckte jag då? Jo, att jag av någon anledning knappt kan sjunga alls. Jag känner mig inte hes och har inte ont i halsen, men inte ens toner som är relativt låga går att ta. Gulp!

Nu är jag extremt stressad. Så få som är uppskrivna för att delta på sjungningarna så kommer jag att få ha en väldigt bra förklaring om jag säger att jag inte kan komma. Om jag åtminstone hade låtit hes…

De kan inte mena allvar!

Jag och en klasskompis fick en liten chock igår när vi skulle gå in och titta på litteraturlistan för nästa kurs. Listan i sig var väl inte så illa (även om kurslitteratur alltid känns onödigt dyr) men vi råkade samtidigt få se schemat. Den tenta som tidigare låg fjortonde januari låg nu plötsligt den sjunde.

Jag blir helt galen! Om det inte är en felskrivning så är det ett rent nidingsdåd. Hur kan man ens komma på tanken att peta in en tenta på klämdagen efter trettondagen? I så fall måste jag (och andra som inte bor i eller precis i närheten av Uppsala) åka tillbaka hit en, eller kanske till och med en och en halv, vecka tidigare och sedan bara gå och drälla en vecka innan nästa termin börjar. En vecka som jag kunde varit hemma.

På tal om något annat så var det kul på kören igår – och dirigenten var tillbaka, tack och lov – även om vår ordförande klagade på oss för att nästan ingen skrivit upp sig för att sjunga på hembygdsmiddagen nästa lördag. Själv har jag egentligen inget emot att sjunga nu när den sång som vi inte ens hade övat ordentligt har strukits från programmet, men ingen annan sopran har skrivit upp sig. Glöm att jag bär melodistämman ensam!

I övrigt så tror jag att fler skulle skriva upp sig på listorna om man fick lite tydligare besked i förväg om vad man skulle sjunga, vilken tid det gäller och vad det kommer att krävas för klädsel. Okej, klädseln kanske inte är något stort problem för de flesta, men jag har en extremt begränsad garderob.

Nu är det dags för tentapluggande.

Krångliga Telia

Eftersom de inte hade hunnit fixa korrigeringsfaktura när mitt abonnemang gick ut så skulle jag betala fakturan ändå, med månadsavgift för tre månader när de egentligen visste att jag inte hade abonnemanget kvar, och få tillbaka pengarna i efterhand. Lite bökigt men okej då, tänkte jag. Igår fick jag utbetalningen. Då var det naturligtvis inte ett vanligt utbetalningskort som man kan gå till sin bank med och slippa betala avgift, nej, man måste gå till en butik (det fanns loggor för olika butiker det funkade i på kortet) och betala 25 kr i avgift. Ville man istället gå till banken var det tvunget att det var Nordea och då kostade det 50 kr. Suck!

Isolerad

I teorin låter det väldigt bra att ha en vecka utan undervisning före tentan. I praktiken är det inte alls lika lyckat. Nu har jag suttit hemma och bara pluggat i tre dagar (fast igår fick jag ju en liten paus genom att åka till tandläkaren och idag har jag jobbat med en labb och ett projektarbete för att få lite omväxling) och känner mig helt isolerad. Jag är avskuren från omvärlden och inte går det in så himla mycket i huvudet ändå.

Lyckligtvis ska jag in till universitetet i morgon för att gå igenom kommentarerna min grupp ska lämna på ett projektarbete och därefter ska jag plugga tillsammans med en klasskompis. På kvällen är det kör. Skönt! Det är inte bra att vara hemma så här mycket. Vid det här laget känner jag att jag inte är så effektiv.

Fina och hela tänder

Tandläkarbesöket idag var helt oproblematiskt. Det var inte svårt att hitta dit och allt hade fungerat med flytten av min frisktandvård. Inga hål hade jag heller, bara lite tandsten som tandläkaren skrapade bort direkt. Att skrapa tandsten är inte sådär jätteskönt, men det är ändå 100 gånger bättre än att ta röntgenbilder. Kunde de inte ha några olika storlekar på de där plattorna man ska ha i munnen? Det gör jätteont!

Eftersom jag skulle vara hos tandläkaren tjugo i tolv och de dessutom var lite försenade så försvann en hel del tid som kunde gått åt till att plugga, men det var nog lika bra. Hjärnan behöver lite paus ibland. Det känns rätt okej nu när jag sitter med föreläsningsanteckningarna, fast det är ju skillnad på att fatta det man läser och på att komma ihåg det sedan.

När jag ändå var i stan tänkte jag passa på att kolla efter en stickning, men jag hade inte tänkt på att det var söndag, så det var bara stora shoppinggatan och galleriorna som var öppna. Där finns inga stickaffärer. Nåja, jag hade ändå inte haft tid att börja sticka nu.

När jag kommit hem och åt en sen lunch gjorde jag misstaget att sätta på tv:n. Kunskapskanalen är livsfarlig med sina föreläsningar! Idag var det en man från Uppsala universitet som talade om hur vi lurar oss själva (bland annat genom att uppfatta färger på helt olika sätt beroende på vilka andra färger som finns runtomkring och genom att tro på konstiga, alternativa behandlingsmetoder). Det första han talade om knöt an lite till sådant vi pratat om på Världens språk så jag blev naturligtvis intresserad och fastnade…

Jag glömde av att kolla på Türkisch für Anfänger i på UR eftermiddags så jag tänkte göra det nu på Play. Tyvärr hackar det bara så jag får ta det en annan gång. Kanske ska plugga någon timma till istället.

Den spännande fortsättningen

Genom att utnyttja hemliga resurser har jag nu fått lite mer klarhet i verben med de märkliga formerna. En urgammal bok av Beckman kallar dem för s-form med absolut betydelse (vilket skiljer sig från passiv och deponens) och menar att de har ett objekt i tanken även om det inte sätts ut. Egentligen är de fortfarande märkliga, men någon har skrivit om det i alla fall.

Nu är det dags att torka håret och gå och ta ur tvättmaskinen innan jag cyklar iväg till tandläkaren. Jag får åka i god tid eftersom jag aldrig varit där och inte vet exakt var det ligger.

Grammatik

Den här helgen är det tentaplugg för hela slanten, men just nu har jag en sen lunchrast så jag har tid att skriva lite medan jag försöker tugga i mig grönsakerna.

Idag hände något extremt frustrerande medan jag satt begravd i böckerna. Jag hade just läst igenom mina anteckningar om valenshöjande och valenssänkande strategier när jag kom på mig med att undra om inte svenska s-verb (alltså verb som retas, kittlas och knuffas) kunde ses som en slags antipassiv. De ser ju ut som passivformer men uppför sig inte som det. Däremot är de intransitiva. Detta tas naturligtvis inte upp i den engelskspråkiga kursboken och sista undervisningstillfället på kursen har varit så jag kan inte fråga någon av föreläsarna heller.

Det som gjorde denna lilla undran så irriterande var att jag inte kunde släppa den (trots att det omöjligt kommer på tentan). Den hoppade fram gång på gång även när jag försökte läsa om annat. Jag hoppas att lunchpausen gör att jag glömmer av det.

Jag har inte varit utanför dörren idag, men får väl trösta mig med att jag helt säkert kommer ut i morgon för då ska jag till tandläkaren. Tänk vad konstigt det känns med en folktandvård som är öppen på söndagar!

Uppdatering: Frågan om de ohyfsade verben är nu skickad vidare. Är det deponens eller någon mystisk specialvariant? Följ den rafflande fortsättningen…