En produktiv dag?

På onsdagar har vi ingen undervisning. Det borde betyda att jag skulle kunna få massor gjort, till exempel den där ordlistan som jag hade som mål att bli klar med förra helgen. Den stressar mig, trots att jag har en vecka till på mig att bli klar.

Varför har detta då inte blivit gjort idag? Finns det en bra ursäkt? Ja och nej, kan man kanske säga.

Jag sov för länge idag, vilket är ett typexempel på en dålig ursäkt, men sedan fick jag faktiskt lite saker gjorda. Ett, jag cyklade ner till centrum och köpte nya bromsklossar till cykeln. Väl hemma ägnade jag sedan ganska lång tid åt att sätta dit och justera dessa bromsklossar. (Nu går det väldigt lätt att bromsa – nästan farligt lätt. Jag får försöka komma ihåg att man inte längre behöver klämma bromshandtaget i bott.)

Plötsligt var det hög tid för lunch och efter att jag var klar med den satte jag mig en stund med mina kärnkraftsargument till muntliga språkfärdigheten i morgon. Sedan var det hög tid att cykla iväg till frisören.

Ja, det stämmer! Jag är alldeles nyklippt. Förra veckan fick jag plötsligt nog av mitt slitna hår och sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på att jag måste klippa mig. Igår ägnade jag därför orimligt mycket tid åt att googla efter en billig frisör i Uppsala (de forum jag hittade där folk frågat efter detta visade dock att ”billig” betyder något annat i Uppsala än hemma).

Slutligen valde jag den lokala frisersalongen, som ligger precis intill livsmedelsaffären. Då kunde jag nämligen handla på vägen hem också. Dessutom är den billig, med Uppsalamått mätt. Klippningen blev bra, tycker jag, fast jag har förstås inte så avancerad frisyr.

P.S. Är det någon som tror att jag fått mitt arbetsbetyg än?

Tenta, lasagne och självdisciplin

Igår lyckades jag för första gången laga lasagne som inte var helt misslyckad. Faktum är att den var riktigt god. Kanske berodde den oväntade framgången på att det var en vegetarisk variant som inte innehöll någon ostsås. Min paranoida teori är nämligen att ostsåsen hatar mig och gör allt för att ställa till det, som straff för att jag har fräckheten att helt öppet förkunna att jag inte gillar ost.

I morgon är det grammatiktenta. Jag hoppas att den inte är svårare än de båda övningstentorna, för i så fall kommer jag att klara den. Jag pluggade en stund med några kurskompisar idag, tills vi bestämde oss för att vi kunde det där och gick och fikade istället.

På lördag ska kören sjunga på nationens kulturgasque. Jag borde öva lite eftersom jag fick noterna på en av sångerna först i tisdags. Lyckligtvis var den inte så svår och sopranerna har, som oftast, melodin. Texten kan nog behöva nötas lite på, däremot.

Låt se, vad hade nu självdisciplinen i titeln att göra? Hmm. Jo, just det. Jag har nu det hett efterlängtade spelet Dragon Age 2 liggande på mitt skrivbord, men har förbjudit mig själv att installera det förrän jag har gjort tentan. Nu sitter jag visserligen ändå vid datorn istället för att plugga, men har jag bestämt mig så har jag.


Uppdatering

Efter önskemål skriver jag nu en liten statusuppdatering.

Läget är egentligen oförändrat. Här är det tyska för hela slanten. Det går framåt, men lätt går det inte. Särskilt är allt som har att göra med talad tyska extremt krångligt för mig. Min hjärna vill helt enkelt inte plocka fram orden jag behöver, även om de minsann hoppar fram snabbt om jag chattar på tyska.

Lektionsschemat är långt ifrån idealiskt för alla som fungerar bäst tidigt på dagen. All undervisning (med undantag för den muntliga språkfärdigheten) är på eftermiddagen. Igår började vi halv tre och slutade kvart i sex. Jag försöker att åka och sätta mig på biblioteket på förmiddagarna, för annars försvinner de bara på något mystiskt vis utan att jag fått något gjort. På läsplatserna på biblioteket är det dock extremt lätt att koncentrera sig.

På eftermiddagarna är jag sällan effektiv så det är bäst att få så mycket pluggande som möjligt gjort före undervisningen. Problemet är bara att schemat har gjort mig lite slapp. Varför ställa klockan och gå upp tidigt om föreläsningarna börjar halv tre? Alltså sover jag längre och längre. Enda fördelen med det är att jag kan vara uppe senare, vilket är bra eftersom min tyske vän bara verkar ha tid att prata sent på kvällarna.

Vid sidan om studierna händer inte så mycket. Jag är fortfarande med i kören, men det är allt. Faktum är att det just nu saknas lite balans. Det är för mycket pluggande och lite för lite av allt annat. Till och med träningen har försvunnit eftersom jag är förkyld just nu. Dessutom vägrar alla mina vänner i Borås att skaffa Skype så att jag har råd att ringa till dem… ;-)

Okej, nu måste jag faktiskt åka ut till biblioteket. Jag borde varit där redan.

Ständigt denna tyska

Åh hu! De första två veckorna har inte precis fått mig att lugna ner mig. Mitt huvud snurrar av all denna tyska. Vi läser alla delkurser samtidigt (utom uttalet), vilket betyder att man samtidigt ska hinna med grammatik, fonetik, skriftlig språkfärdighet, muntlig språkfärdighet och en hel tysk roman per vecka, som man dessutom måste kunna diskutera – på tyska. Jag som inte ens kan diskutera litteratur på svenska…

På kvällarna har jag inte heller fått någon frid från tyskan, eftersom min nye tyske brevvän (ja, det började så i alla fall) ringer på Skype och envisas med att jag ska prata tyska. Detta leder till intressanta ”samtal” som till 90 % består av tystnad och i övrigt yttranden som en treåring skulle skämmas över. Nåja, det är säkert nyttigt.

Kulturchock

Igår hade vi första grammatiklektionen. Det kändes helt okej. Där har jag åtminstone en fördel av att ha läst grammatik innan. Skillnad var det idag på realian, där vi faktiskt hade en lärare som pratade tyska och ville att vi skulle försöka göra det också.

Att gå över till undervisning i ett särskilt språk blev lite av en kulturchock (dock ingen allvarlig sådan). Nästan hela förra terminen tillbringades med lingvister som föreläsare. Detta är ett godmodigt släkte som lever i fullständig övertygelse om att värderande ord som ”bra” och ”dåligt” eller ”rätt” och ”fel” saknar användbarhet när man talar om språk, och att det som modersmålstalare säger (utan att åhöraren tycker att de pratar konstigt) måste vara en naturlig del av språket. Så lät det inte på grammatikundervisningen i tyska. Där var det minsann så att idag säger många tyska ungdomar si eller så och det kan man inte acceptera. Det är fel och fult. Fast som utlänning kan det ju vara bra att få lite pekpinnar.

Det slog mig just att jag saknar lingvistiken. Jag kanske borde valt det istället för tyska? Fast då begränsar man väl jobbmöjligheterna ännu mer.

P.S. Det är helt otroligt kallt ute. Termometern visar visserligen bara -4, men vinden är riktigt brutal. Så mycket har jag nog inte frusit på hela vintern.

JAAAA!

Jag går in och kollar ungefär en gång var tredje minut på studentportalen för att se att jag verkligen inte har läst fel. Jag klarade tentan! Alla kurser från förra terminen är nu helt klara. Inga omtentor att plugga till, inga projektarbeten kvar att lämna in och ingen risk att få problem med CSN. Härligt!

Detta betyder att jag kan ägna all min energi åt tyskan, vilket lär behövas. Vad tänkte jag egentligen? Det är ju åratal sedan jag läste tyska senast.

Jag gissar att jag kan klara några av de mer teoretiska kurserna, grammatiken och fonetiken till exempel, kanske realian också, men alla kurser som har med språkfärdighet att göra lär bli svåra.

Vi fick litteraturlistan igår, både den allmänna och den som gällde litteraturkursen. En sådär sex romaner stod på den. Riktiga romaner alltså, inga förenklade versioner. Ugh! Fast om jag klarar att läsa dem blir jag väldigt stolt.

Idag ska jag till kören för första gången på terminen. Det var smygstart förra veckan, men då var jag fortfarande kvar i Borås så jag får starta idag.

P.S. Jag har ju glömt att säga att när jag åkte hem i lördags var det inte en enda försening. Inga lokfel, signalfel, växelfel eller tågfel, inga långsammare tåg framför på spåret och inga trasiga tåg som drällde på spåren. Fantastiskt!

Ingen omtenta för mig!

Jag har just varit och hämtat tentan på Världens språk, som äntligen har blivit rättad, och som rubriken anger så slipper jag göra omtenta! Tjohoo! Jag trodde nog att jag skulle ha klarat den, men ville inte ta ut något i förskott. Fast med tanke på poängen hade jag inte behövt oroa mig. När ska jag lära mig?

Idag har vi ingen undervisning så jag cyklade ut till Engelska parken bara för att hämta tentan. När jag kom tillbaka blev min hyresvärd, som stod utanför huset, jätteglad för han hade just upptäckt att han inte hade med sig nyckeln till ytterdörren (det är inte samma som till dörrarna inne i huset). Tur att jag inte bestämde mig för att sitta på universitetet och plugga en stund.

Adventskonserten igår gick jättebra. Jag tror att vi lät bra för vi fick spontanapplåder. Manskören, som sjöng före oss och är mycket bättre, fick inga applåder, antagligen för att vi var i en kyrka. Sedan kan det ju ha bidragit att blandade kören sjunger lite mer vanliga och lättillgängliga låtar. Det är inte så finkulturfint och… jag vill säga pretentiöst, men det låter elakare än jag menar.

Idag ska jag försöka plugga lite, innan jag träffar några klasskompisar för en kombinerad bokcirkel och syjunta. Jag ska försöka att inte plocka upp stickningen här hemma först, för då får jag inget annat gjort. Jag hade nog lite stickabstinens.

Idag tänker jag äntligen gå och träna igen. Jag har haft småförkylningar av och till och tänkt att det nog är bäst att låta bli, men nu känns det okej. Det ska bli skönt att komma igång igen, men antagligen kommer jag att känna ett visst motstånd mot att släpa mig ut i mörkret och minusgraderna i kväll för att cykla dit. Tur att det är ett bokat pass så att jag inte kan slingra mig.

Stressigt

Som jag skrev för några dagar sedan så är det extremt stressigt nu. Vanligtvis är man glad när en kurs har mycket undervisning, men som det är nu är det flera av oss som frågar oss hur vi ska hinna plugga något när vi måste vara på föreläsningar hela tiden. Det har naturligtvis att göra med det pressade schemat. Till första gruppövningstillfället skulle vi ha läst ungefär 200 sidor i första kursboken. Problemet var bara att det visste vi ju inte förrän dagen innan, så nu är jag redan ohjälpligt efter.

Idag är det gruppövning två och jag har läst det mesta av det jag skulle läsa för att förbereda mig inför det. Efter övningen ska gruppen försöka göra färdigt det lilla grupparbetet som ska redovisas på måndag.

På lördag hinner jag inte plugga något vidare, för då lovade jag i ett svagt ögonblick att jobba på nationens fika (dvs. jobba i princip gratis en hel dag). Jag skulle sagt att jag inte hann, men de lät så hemskt desperata och hade inte lyckats få några napp på den väldigt långa listan av möjliga kandidater. Och det är ju ganska kul att vara där också.

På söndag är det extrainsatt körrep inför adventskonserten på tisdag. På tisdag är jag dessutom en av dem som ska ha med fikat att ha efter konserten. Det ska bli spännande att se hur det går att baka i det lilla, lilla pentryt med den lilla, lilla ugnen.

Trots att jag ibland klagat på att man aldrig få vara med i några luciatåg när man är så gammal som jag så tänkte jag inte skriva upp mig för att vara med på körens lussesjungningar. Jag hinner inte! Inte behöver jag känna mig skyldig om jag låter bli heller, för det är många nog som skrivit upp sig, till skillnad från i lördags när vi var runt nio från en fyrtiopersonerskör.

Ska jag skriva om något annat än stress? Härom dagen var jag hos polisen och beställde ett nytt pass. Jag har inte planerat någon särskild resa, men den dumma schemaplaneringen i januari gjorde att jag började fundera på en restresa (om jag hittar något extremt billigt). I vilket fall så är det bra att ha ett, om inte annat för att det blir så besvärligt om man tappar körkortet och inte har någon legitimation alls. Det tog bara två dagar att få det, för övrigt.

Det är inte utan att man känner sig lite misstänkt med de nya passreglerna med fingeravtryck och biometri och allt vad det heter. Det känns onekligen som att myndighterna tänker: ”Du har visserligen inte gjort något än, men…”

Nej, tillbaka till studierna!

Oförberedd

I morgon ska vi ha gruppövning mellan kl. 10 och 12. Då ska jag ha läst fyra eller fem kapitel i första kursboken och ett infoblad om Sveriges språklag. Problemet är bara att jag inte fått boken än. Jag har beställt den och fått mejl om att den är skickad och trodde verkligen att den skulle komma idag – men icke! Usch, känns inte alls bra att vara så oförberedd. Undrar om man kan smyga med det. Går man inte dit får man lämna in skriftligt istället. Det vill jag absolut inte. Det är fullt upp ändå fram till jul.

Vindarnas stad

Här får man dagligen bevis på hur mycket vinden kan påverka upplevelsen av temperaturen. I morse hade vi för första gången en tidig föreläsning, klockan åtta. När det var dags att bege sig dit visade termometern minus fjorton grader, så jag byltade på mig rejält med kläder, bara för att komma ut och upptäcka att det ju inte alls kändes kallt.

När jag skulle cykla hem efter föreläsningen (jag ska tillbaka i eftermiddag för då har vi en till) hade det hunnit bli riktigt ljust och solen sken, men då var det minsann kallt! Anledning? Då har jag vinden framifrån. Jag har märkt de senaste dagarna att det gör jättestor skillnad.

Om ni tycker att det börjar bli lite tjatigt med allt cykelprat så kan jag trösta er med att jag nu tänker skriva om något annat, nämligen sjungningarna i helgen. Det var åtta grader kallt igår när vi sjöng på julmarknaden. Jag hade flera lager kläder på mig, så jag frös väl egentligen bara om fötterna, men det händer intressanta saker när man ska sjunga soprantoner och det är kallt. Lyckligtvis blev de inte falska – de blev bara inte alls. Ibland kom det inte ett ljud. Fast vår dirigent sa att kören knappt hördes ändå där vi stod.

Sjungningen på hembygdsmiddagen i lördags, när vi bara var nio-tio stycken som var med, recenserades efteråt av de mer erfarna körmedlemmarna som att det kanske inte var körens allra stoltaste stund. Hihi. Jag tyckte ändå att det gick okej. Vi var tre oerfarna sopraner som höll melodin och bara var lyckliga att vi lyckades ta de höga tonerna trots otillräcklig uppsjungning. Sedan hade det förstås varit trevligt om det varit mer än en bas och en tenor i killstämmorna.

Tillbaka till studierna då. Den sista kursen den här terminen började idag och man har försökt trycka in all undervisning på tre veckor. Det var ingen nyhet. Det som var oväntat var att de på den tiden även tryckt in två grupparbeten, ett som ska vara klart nästa måndag och ett som ska vara klart veckan efter. Hur ska vi hinna det?! I morgon ska vi dessutom ha gruppövning där vi diskuterar de första fem kapitlen i boken. Jag har inte fått den än. Jag hoppas att den kommer med posten i eftermiddag.

Jag är väldigt glad att jag gjorde färdigt inlämningsuppgifterna i början av förra veckan, så att jag åtminstone har haft några dagar ledigt innan den här kursen började, för jag inser nu att det inte blir någon vila före jul (och inte då heller eftersom tentan är i januari).