Sista natten hemma

Nu är det dags. I morgon tar jag mina väskor med det viktigaste och åker iväg till Uppsala, iväg från den deprimerande labyrinten av lådor, påsar och högar med mer eller mindre sorterade prylar. Just idag ska jag försöka att inte tänka på att jag snart måste åka hem igen och ta tag i det där som jag inte hunnit med än.

Som vanligt hann jag inte hälften så mycket som jag trodde att jag skulle idag, trots den tidiga starten. Man får hoppas att de potentiella hyresgäster som lägenheten ska visas för har bra fantasi och kan föreställa sig hur det ser ut när det inte är extremt rörigt och dammigt. Själv har jag bara lust att vända och gå igen när jag kommer in genom dörren.

För ett par timmar sedan var min mamma här och hämtade lite saker. Hon frågade om jag var nervös och jag var förvånad över att svaret var nej. I fredags var jag nervös, men idag är jag bara trött – riktigt trött. Det faktum att jag bara sov fem timmar mellan lördag och söndag kan ha spelat in, liksom mina 105 km på cykel igår, följt av blodgivning idag, fast mest handlar det nog om det eviga packandet de senaste veckorna.

Egentligen borde jag väl skriva något om hur det var att sluta på jobbet (jag trodde inte att jag skulle gråta, men det gjorde jag), men jag är för trött idag.

Mellan hopp och förtvivlan

Igår kväll ville jag bara sitta ner och gråta. Jag packar och packar, men det märks ingen skillnad här i lägenheten. På något plan vet jag att det beror på att jag packat saker som stod i skåpen och inte syntes istället för de där grejerna som ligger och dräller överallt i lägenheten, men ändå…

Tågresan till Uppsala är bokad – äntligen. Med SJ:s nya system blir biljetterna som bekant dyrare ju senare man bokar. Det var jag medveten om, men inte riktigt om hur mycket priset kunde stiga på bara några dagar. Nåja, jag får väl försöka boka resan tillbaka hit i god tid istället, förslagsvis så fort jag får mitt schema.

Nu börjar det faktiskt kännas som att det här med flytten och det nya livet som student är på riktigt. Då blev det plötsligt ganska läskigt. Vad har jag gett mig in i?

Jamen, lever vi på stenåldern?

Idag ringde jag min blivande hyresvärd och meddelade att jag planerade att komma till Uppsala onsdag 25 augusti. Då tänkte jag att jag skulle ha några få dagar på mig att orientera mig innan terminen börjar och dessutom hinna gå på recentiorsmottagningen på fredagen. Detta gjorde jag när jag fortfarande var hemma hos mina föräldrar.

När jag kom hem till min egen lägenhet för att packa lite hittade jag dock ett brev från Uppsala universitet, ankommet igår, där de välvilligt meddelade att registreringen på programmet var 25 augusti kl. 10.00 och att man skulle ta med sitt antagningsbesked. Jamen herre gud! Är detta stenåldern? Registrering på plats flera dagar före terminsstart med hot om att annars bli av med sin utbildningsplats, det är sådant man gjorde för tio år sedan! Och varför ska man ta med sitt antagningsbesked (som man för övrigt bara fått i elektroniskt format)? De måste väl ändå kunna se vilka människor som är antagna. Eller?

Nåja, jag har skickat ett meddelande till värden och frågat om det går bra att jag kommer en dag tidigare. Väntar på svar.

Det mobila bredbandet verkar fungera bra, för övrigt, i alla fall i min lägenhet i Borås. Hos mina föräldrar en bit utanför var det helt hopplöst. Enligt täckningskartan ska det funka fint i Uppsala också, men jag ska nog inte lita för mycket på det under tågresorna.

Jag har en bostad!

Igår fick jag napp på min annons och blev erbjuden ett rum med pentry, badrum och egen ingång till ett överkomligt pris. En sten föll från mina axlar och jag var nästan som berusad i över en timma. Riktigt trygg kommer jag förstås inte att känna mig förrän jag är på plats, har nyckeln i handen och alla papper är påskrivna, men det känns ändå mycket bättre nu.

Jag har börjat packa. Det kändes helt okej i början och jag var optimistisk om hur lång tid det skulle ta. Nu verkar jag ha hamnat på någon slags platå och det känns istället helt oöverstigligt. Detta trots att jag faktiskt inte samlat på mig så extremt mycket grejer under tiden här. Att jag hyr möblerat i Uppsala gör förstås att mer måste packas ner och magasineras än om jag fått egen lägenhet.

Sammanfattningsvis måste jag notera att det verkar bo väldigt trevliga människor i Uppsala, att döma av de telefonsamtal jag haft under de senaste dagarna.

Förberedelser utförda i helgen:

  • Ordnat bostad (ej påskrivet än)
  • Pratat med nuvarande värd om tidigare utflyttning
  • Packat flera lådor (hur många böcker har jag?)
  • Gjort en första tur till återvinningscentralen

En lyckosam slump

Idag skulle jag köpa flyttlådor. Jag räknade med att åtminstone kunna ta en packe på bussen och åkte ut till Knalleland. Det hade lagom börjat ösregna. När jag väl stod där i affären och lyfte i de olika lådbuntarna insåg jag att jag inte skulle klara att bära ett tiopack av den stora sorten, men att jag nog skulle kunna kånka hem de små. Eftersom jag behövde båda sorter bestämde jag mig för att ta tio små till att börja med.

Det var ingen direkt kö när jag kom till kassan; det stod bara en man före mig. Kassapersonalen verkade dock vara upptagen med ett kundserviceärende åt någon som inte stod i kön, så det gick inte så fort – lyckligtvis. Just som jag stod där och väntade fick jag nämligen se mina föräldrar komma in i affären och då visste jag att det stod en bil utanför som ändå skulle förbi min lägenhet på vägen hem. Perfekt!

Ibland ordnar allt sig fint. Det var extra roligt eftersom jag under ett kort ögonblick inne i affären överlagt med mig själv om huruvida jag kunde med och ringa och be om skjuts (det kunde jag inte).

Förberedelser utförda idag:

  • Mejlat angående två bostäder
  • Bokat möte för att ändra sparbeloppen
  • Påbörjat ansökan om studiemedel

Bättre sent än aldrig

Idag har jag beställt annons i UNT och på webben för att hitta en bostad. Det är väl lite sent (det finns massor av liknande annonser), men bättre sent än aldrig. Det var ju inte så stor idé att annonsera tidigare eftersom jag skulle till fjällen och inte skulle vara kontaktbar.

Jag har börjat rensa hemma. Igår röjde jag bland mina papper och kastade en hel del. Jag skulle ha börjat packa, men har inte skaffat några lådor än. Idag hinner jag inte så det får bli i morgon.

Min nuvarande hyresvärd har bekräftat min uppsägning och skrev att han skulle kontakta mig angående tidigare utflyttning.

Allting känns fortfarande ganska overkligt…

Det här kommer aldrig att gå

Den här bloggen kommer snart att få byta namn till ”Bostadslös på Sveriges baksida”.  Hade jag vetat att det var så svårt att hitta någonstans att bo hade jag nog inte sökt till Uppsala. Jag vet inte hur jag ska lösa det här.  Jag står i kö hos alla bostadsförmedlingar och söker igenom alla annonser jag kan hitta om andrahandsuthyrning och rum, men jag är ju inte precis ensam om att göra det. Jag tänkte sätta in en egen annons också, men eftersom jag kommer att vara borta i nästan två veckor och inte kontaktbar så kan jag inte göra det just nu.

Nåja, det här är säkert hemskt nyttigt för mig…

Små, små steg

Saker avklarade igår:

  1. Sagt upp telefonen
  2. Sagt upp bredbandet

Killen hos Bredbandsbolaget var särskilt trevlig. Professionell trevlighet, naturligtvis, men ändå… plus i kanten.

Ensam tant

Mina farhågor om att bli ensam gammal tant bland en massa ambitiösa unga tjejer¹ som just gått ut gymnasiet förstärktes när jag idag läste på Uppsala universitets hemsida att det hade krävts över 20,0 i meritvärde för att komma in på min utbildning i första antagningen. De som gick ut gymnasiet före 2003 hade alltså ingen som helst chans att komma in på betyg eftersom de inte kan tillgodoräkna sig några meritpoäng.

Mitt slutbetyg från 1998 hade förstås inte räckt även om inte meritpoängen införts. Det var ett bra betyg på sin tid, men det har gått inflation i betygen sedan dess. Lyckligtivs finns fortfarande en urvalsgrupp för högskoleprov. Jag hoppas att det är några fler ”gamlingar” som tagit sig in den vägen.

¹ Ja, mina fördomar säger att de är tjejer, eftersom dessa i allmänhet brukar ha högre betyg.

Kvar på framsidan

Ännu har jag inte åkt iväg och blivit vilse på baksidan. Det är mycket som ska ordnas innan det blir av. Framför allt behöver jag någonstans att bo.

Andra saker att göra så snart som möjligt:

  1. Säga upp lägenheten
  2. Säga upp telefonen
  3. Säga upp bredbandet
  4. Säga upp elen