Mätt på tentaplugg

Efter den väldigt duktiga dagen i tisdags och flera timmars tentapluggande (inklusive lunch) med kurskompisarna igår så började jag känna mig ganska mätt på att plugga. Då menar jag inte att jag var trött på det utan snarare att det kändes som att jag kan det jag behöver.

Hemtentan lämnade jag in idag, så efter salstentan i morgon är jag fågelfri i några dagar tills nästa kurs börjar. Förhoppningsvis har jag då fått mina kursböcker.

På arbetsmötet idag på eftermiddagen kom en kvinna och talade om examina, alltså vad som krävdes för att ta ut en kandidatexamen, master osv. Det kändes inte som något man behövde veta riktigt än, men det kan ju vara bra att planera vad man vill ha med.

Det finns ett problem som gör att jag kan bli tvungen att välja mitt biämne tidigare än planerat. Uppsala universitet ger nämligen möjlighet att läsa A- och B-kurserna i Tyska i Freiburg, Tyskland (ungefär som GU har Engelska i Brighton). Problemet är bara att A-kursen är på hösten och B-kursen på våren, vilket gör att jag måste möblera om hela programmet om jag vill dit.

Att hinna tänka ut ett biämne före 15 oktober känns orimligt, så jag får söka A-kursen här i Uppsala och satsa på läsa B-kursen i Freiburg om jag vill till Tyskland. I så fall behöver jag inte välja vad jag ska ha som biämne förrän 15 april.

För övrigt vore det bra att inte åka iväg till Tyskland förrän jag fått en egen bostad som jag kan hyra ut i andra hand, annars står jag väl där med bostadsproblem igen när jag kommer tillbaka.

Nåja, det behöver jag inte bestämma just idag. Jag ska fixa i ordning lite inför morgondagen istället, så att jag inte får det stressigt när jag ska till tentan.

En ganska produktiv dag

Idag var jag på Karin Boye-biblioteket klockan nio och pluggade koncentrerat i tre timmar innan jag gick på lunch med två kurskompisar som också dök upp där för att plugga (det var två av de tre som jag träffade där dagen innan också).

Efter en och en halv timmas lunch på Värmlands nation gick vi tillbaka till biblioteket där jag pluggade koncentrerat fram till halv fem. Sedan tyckte jag att det fick räcka och åkte hem för att hinna äta och koppla av lite före kören.

Vi fick en ny sång idag, som vi har tre veckor på oss att lära oss — en riktigt svår sång. Får vi till den kommer den antagligen att låta hur häftig som helst, men aj vad knepig den var! Det blir till att skriva in den i datorn och öva. Typiskt att jag missar körövningen nästa vecka.

I morgon blir det pluggfika med samma kurskompisar som tidigare och dessutom träning på Friskis på kvällen om jag inte känner mig för förkyld. Om jag hinner ska jag också ta cykeln och leta upp tentalokalen så att jag hittar dit på fredag morgon.

Har jag något att skriva?

Egentligen har jag det (e-tangenten har börjat kärva, så saknas det plötsligt ett e någonstans beror det antagligen på det), men jag vet inte hur intressant det är. Förresten har jag ju känt mig tvungen att skaffa Facebook i alla fall nu, för att få veta när något är på gång i klassen och då har ju bloggen inte längre något syfte.

Nåja, i lördags var jag i Stockholm och träffade min moster och mina kusiner, som jag inte sett på massor med år, och min mamma som var där för att springa Lidingö Tjejlopp på söndagen. Det var hemskt trevligt. Det får jag göra om.

Mamma hade med sig min svarta kappa, som fått ny dragkedja och alltså går att använda igen. Det var mycket lägligt med tanke på att det plötsligt har blivit väldigt kallt här. Idag fick jag stanna när jag var på väg till universitetet (jag höll på att skriva ”jobbet”) för att ta på mig vantar.

Annars är det plugg som gäller. Idag var det frågestund inför tentan och nu har vi ingen mer undervisning på den här kursen. Jag satt och pluggade i biblioteket tillsammans med några kurskompisar i ett par timmar. Sedan gick vi och fikade på ÖG. Planen var att vi skulle kombinera fikat med lingvistikprat, men det blev såklart inte av. Det blev bara fika.

I morgon tänker jag ställa väckarklockan och åka ut till biblioteket på morgonen, eftersom jag vet att jag inte får något gjort här hemma. Med tanke på att vi inte har någon mer undervisning borde jag gott och väl hinna plugga så mycket jag behöver.

Utöver pluggande står kören på morgondagens schema. På onsdag blir det fikaplugg på Gotland(s nation) och träning på Friskis.

Att få något gjort

Det är inte så lätt att få något gjort så länge jag stannar hemma på rummet, men jag upptäckte idag att Karin Boye-biblioteket på fredag eftermiddag var ett väldigt bra ställe att jobba på. Jag satt och klurade med hemtentan. Den var lite knepigare än väntat, men det ska nog gå att lösa.

Det svåraste var att få ut den på papper eftersom jag inte har någon skrivare, men nu vet jag hur Korint fungerar i alla fall (ett system universitetet har så att man kan skriva ut och kopiera med hjälp av sitt passerkort. Säkert dyrare än om man hade en egen skrivare).

Jag har nu bestämt mig för att inte gå på pubrundan. I princip. Om jag ångrar mig nu får jag väldigt bråttom. Det är nog bäst att jag stannar hemma istället. Kanske hinner jag göra lite mer på hemtentan, eller så kan jag skriva in fler sånger i min testversion av NoteWorthy.

En informell körövning

Igår var det genomsjungning av sånghäftet hemma hos några som är med i kören. Häftet får väl ses som någon slags standardrepertoar som man kan plocka fram då och då och som det alltid finns några gamla medlemmar som kan.

Jag drog mig för att gå eftersom jag tänkte att det säkert bara skulle vara gamla medlemmar och jag skulle känna mig utanför, men samtidigt stannade jag ju inte på den lilla festen efter repet i tisdags, så jag kände att jag nog borde gå dit. In i det sista övervägde jag att inte gå, men det var naturligtvis inte farligt alls utan riktigt trevligt.

Lite interna grejer blev det väl, men på det stora hela var det bara kul. Vissa sånger påminde mig dock om varför jag varit så rädd för att hamna i sopranstämman. De gick riktigt högt. Jag blev dock lite tröstad av att de övriga sopranerna också verkade ha problem med dem (jag tror för övrigt aldrig att jag sett en kör med så många altar förut).

Idag har jag ingen undervisning, så jag ska försöka plugga så mycket som möjligt. Hemtentan skulle läggas ut på portalen vid lunchtid så jag ska börja med den. Det vore skönt att ha den avklarad. På kvällen har VG pubrunda. Jag funderar på att gå med en stund, men jag vet inte.

Cykelstad

I det här inlägget kommer det inte att stå något om vad jag haft för mig, så är ni inte intresserade av allmänt pladder kan ni strunta i att läsa det.

Jag tycker att det är dags för några nya observationer om cykelkulturen i Uppsala. Som ni minns har jag tidigare berättat att en majoritet av stadens cyklar har ganska många år på nacken och att nästan bara pensionärer bär cykelhjälm, så det behöver jag väl inte nämna så värst mycket mer om.

Idag tänkte jag istället skriva om cykelbanor. Inne i centrum finns det massor av tydligt utmärkta cykelbanor, där det i regel är mycket lätt att förstå vad som gäller, även om många verkar tycka att konceptet ”enkelriktad cykelbana” är helt obegripligt.

Vid cykelöverfarterna blir det svårare. Finns det trafikljus är ingen tveksam, men när det är obevakat verkar varken bilister eller cyklister veta riktigt vad som gäller, vilket egentligen är ganska bra för då kör alla extra försiktigt.

När man kommer till gator som inte råkar ligga mitt i centrum eller efter de planerade cykelstråken blir det lite knivigare att avgöra vad som egentligen är en cykelbana. Huvudregeln är så vitt jag kan förstå att om det inte finns någon skylt som säger cykelbana så är det en trottoar och där får man inte cykla.

Problemet med denna trubbiga regel är att det på vissa ställen (till exempel där jag cyklar när jag ska till träningen) finns ställen med extremt breda trottoarer vid ganska hårt trafikerade vägar. Man vill gärna tro att de är cykelbanor. Jag tar då till andra hjälpfrågor, nämligen:

  • Hur höga är kanterna?
  • Cyklar andra på dem?
  • Finns det cykelöverfarter?

För mig känns det som att en trottoar som har höga kanter där den korsar en väg inte är byggd för cyklar. Hade det varit tänkt att man skulle cykla så skulle kanterna varit nedsänkta. Detta i kombination med huvudregeln skulle ge att det är breda trottoarer som finns på vägen till Friskis och inte cykelbanor.

Tittar man på hjälpfråga två (som man egentligen inte kan dra några slutsatser alls utifrån) så är det en cykelbana i och med att de allra flesta cyklar på den och inte på vägen.

Hjälpfråga tre är vad som gör det hela allra mest förvirrande. Min slutsats innan jag kommer till den är nämligen att det inte är en cykelbana. Allt tyder på att det är en bred trottoar — om det bara inte varit för det faktum att det vid den största korsningen finns en cykelöverfart med trafikljus. Vad håller trafikplanerarna på med?

Jag vill inte skriva om valet

Jag blir bara deprimerad. Visserligen trodde jag att det skulle gå så här, men försökte ändå att hoppas på något bättre. Hur kunde detta hända? Inte nog med att Alliansen får fyra år till på sig att sälja ut och montera ner Sverige, nu har folk gett Sverigedemokraterna legitimitet också genom att rösta in dem i Riksdagen. Fast det är kanske inte så konstigt. Det är bekvämt att förenkla och skylla på invandringen när man är missnöjd med samhället och livet i allmänhet. Om gamla och sjuka inte får vård beror det säkert på de dyra invandrarna, och inte alls på att vi haft en regering som tycker att privata vinstintressen är nyckeln till en fungerande välfärd.

Prelimiärt hemresedatum 2 oktober

Det är dagen efter första tentan och jag har några dagar innan nästa kurs börjar. Tyvärr vågar jag inte lita helt på schemat, så jag har faktiskt betalat för biljetter med ombokningsmöjlighet den här gången. Usch, man måste planera i betydligt bättre tid än så här för att få billiga resor…

En alldeles egen sångbok

Nu har jag varit på mitt livs första gask och det var riktigt kul!

Jag bestämde mig för att cykla hem emellan föreläsningen och gasken och byta om och fixa i ordning mig väldigt snabbt. Det var inga som helst problem. Faktum är att det är bra för mig att ha ont om tid, för då hinner jag inte oroa mig för allt möjligt (till exempel att klänningen var skrynklig och nylonstrumporna lite hysteriska i färgen).

Det gick att cykla i knälång klänning på herrcykeln, även om det krävdes viss intelligens för att komma upp på den (det var smart att luta cykeln). Det gick även att gå i högklackat, även om det var synnerligen dåligt i nerförsbacke. Ska man ha skorna på en hel kväll krävs det också att man sitter still en hel del, men det gör man ju automatiskt när man äter — och ätandet tar lång tid, vill jag lova.

Jag bestämde mig i början av kvällen för att investera i en sångbok och det visade sig vara ett mycket bra beslut, för det sjöngs en hel massa under middagen. Ibland önskade man nästan att man kunde få lov att äta lite också…

Det var bordsplacering när vi åt, vilket jag tycker är skönt med tanke på att inga av mina klasskompisar är med i samma nation. Är det fri placering hamnar man lätt mittemellan grupper av människor som redan känner varandra och så sitter man där som ett fån. Nu hamnade jag på en ände med massa utbytesstudenter, en svensk teologsudent och en tjej som jag i alla fall kände igen litegrann.

Efter gasken var det eftersläpp på GH, men där var det inte så fantastiskt kul.

Jag inser att detta inlägg inte säger så hemskt mycket om hur själva gasken var, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi åt trerätters middag, sjöng, pratade och hade allmänt trevligt. Vad mer kan man säga? Är det något jag ska klaga på är det väl att sångboken är ca 1 cm för lång för att gå ner i min lilla handväska.