Efter avsevärt kämpande mot min egen feghet gick jag faktiskt till Västgöta nations körövning idag. Det visade sig att det var massor med nya där, nästan lika många som de gamla medlemmarna. Det kändes skönt, särskilt när det visade sig att vissa av dem aldrig sjungit i kör förr.
Eftersom vi var så många nya som inte hade blivit indelade i stämmor än blev övningen lite speciell. Killar och tjejer satt för sig och så fick man sjunga den stämma man trodde man tillhörde. Efter själva övningen hade var och en av de nya separat stämtest med körledaren. Detta innebar alltså att man testade registret och var inte någon provsjungning (då hade jag aldrig gått dit!).
Körledarens utslag efter mitt stämtest kom som en fullständig chock. Inte nog med att hon placerade mig bland sopranerna — hon satte mig bland förstasopranerna. Gulp! Jag som alltid sjungit alt förut. Nu ska jag plötsligt pipa på de höga tonerna. Hur hände det?
På tal om något annat skrev jag igår till min nye tyske brevvän att det var okej att han rättade mig, eftersom jag ju faktiskt försöker förbättra min tyska, men jag trodde inte att han skulle peka ut vartenda litet fel. Det var lite knäckande att ingen mening fick förbli orörd, men det är säkert bra för inlärningen.
Men herre Gud, det er ju jättebra ju! Vad roligt för dig, Karin. Det är viktigt att testa på nya grejer när man bor i ny stad och inte känner någon, och du er jätteduktig på det!
). Men bra att du har en som kan hjälpa dig.
Hehe, jag kan förstå hur det känns med rättstavningen (då jag inte skriver så himla bra svenska
Det kommer gå så bra så, både med sjungandet och tyskan. Kanske blir du rent av solist snart?
Du får tänka så här: du gillar ju det här med språk och grammatik, och tycker väl det är kul att hjälpa andra, det tycker nog han också. Så får du ta det som en utmaning varje gång att få så få fel som möjligt.