Åh hu! De första två veckorna har inte precis fått mig att lugna ner mig. Mitt huvud snurrar av all denna tyska. Vi läser alla delkurser samtidigt (utom uttalet), vilket betyder att man samtidigt ska hinna med grammatik, fonetik, skriftlig språkfärdighet, muntlig språkfärdighet och en hel tysk roman per vecka, som man dessutom måste kunna diskutera – på tyska. Jag som inte ens kan diskutera litteratur på svenska…
På kvällarna har jag inte heller fått någon frid från tyskan, eftersom min nye tyske brevvän (ja, det började så i alla fall) ringer på Skype och envisas med att jag ska prata tyska. Detta leder till intressanta ”samtal” som till 90 % består av tystnad och i övrigt yttranden som en treåring skulle skämmas över. Nåja, det är säkert nyttigt.