Vad man kan hitta i en skrivare

Nu skulle jag egentligen plugga, men först måste jag dela med mig av faran att ha det för rörigt runt en skrivare som har öppet pappersfack.

När jag skulle skriva ut ett papper idag började lampan för papperstrassel att lysa och enkla åtgärder som att lyfta ur pappren lyckades inte lösa problemet. När jag öppnade skrivaren såg jag inget som verkade fel. Helt ärligt finns det inte så värst många ställen i den där lilla skrivaren som pappret kan fastna på.

Jag försökte att starta om skrivaren, men fick samma fel igen. Manualen jag hittade på nätet föreslog bara hjälpsamt att man skulle lokalisera papperstrasslet och ta bort de papper som fastnat. (Nähä?!)

Mitt nästa steg var att lyfta ur tonern. Döm om min förvåning när det första jag såg var en bit tjockt garn, fortfarande med stoppnålen hängande på mitten. (Garnet måste ha hamnat i pappersfacket och åkt med in.) När detta väl var avlägsnat fungerade allt som det skulle igen.

Av detta kan man dra slutsatsen att man inte bör ha garn i skrivaren.

Tjatig

Jag har nu ytterligare en gång pratat med min före detta chef om det där arbetsbetyget som aldrig kommer. Tydligen är jag inte den enda som väntar för han skulle åka till Borås i morgon och skriva 15 betyg, sa han…

Hans antydan om att vd:n bidragit till att det tagit så här lång tid är antagligen inte helt osann, även om det är en undanflykt.

Nåja, nu har jag i alla fall fått en tydlig tidsangivelse, så får jag inte betyget denna veckan eller senast i början av nästa så vet jag att det är dags att börja klaga igen.

Akut klädkris

Antal hela jeans: 0
Antal vardagsbyxor: 1
Antal finbyxor: 1
Antal leggings: 2
Antal kjolar: 4
Antal klänningar: 1

Status t-shirts: betryggande
Status koftor/tröjor: milt oroande
Status underkläder: oproblematisk

Vad denna lilla sammanfattning visar är att klädkrisen, och då i första hand jeanskrisen nu är total (”vardagsbyxorna” är för övrigt sommarbyxor). Jag tillbringade en stor del av lördagen åt en jeansexpedition i centrala Uppsala, utan framgång. När misslyckandet var ett faktum försökte jag även att hitta andra byxor eller till och med kjolar, men även detta gick fel. Det är en fruktansvärd tur att jag inte har undervisning varje dag, och att hålet i det ena jeansparet är så litet och välplacerat att det inte syns – än.

Tenta, lasagne och självdisciplin

Igår lyckades jag för första gången laga lasagne som inte var helt misslyckad. Faktum är att den var riktigt god. Kanske berodde den oväntade framgången på att det var en vegetarisk variant som inte innehöll någon ostsås. Min paranoida teori är nämligen att ostsåsen hatar mig och gör allt för att ställa till det, som straff för att jag har fräckheten att helt öppet förkunna att jag inte gillar ost.

I morgon är det grammatiktenta. Jag hoppas att den inte är svårare än de båda övningstentorna, för i så fall kommer jag att klara den. Jag pluggade en stund med några kurskompisar idag, tills vi bestämde oss för att vi kunde det där och gick och fikade istället.

På lördag ska kören sjunga på nationens kulturgasque. Jag borde öva lite eftersom jag fick noterna på en av sångerna först i tisdags. Lyckligtvis var den inte så svår och sopranerna har, som oftast, melodin. Texten kan nog behöva nötas lite på, däremot.

Låt se, vad hade nu självdisciplinen i titeln att göra? Hmm. Jo, just det. Jag har nu det hett efterlängtade spelet Dragon Age 2 liggande på mitt skrivbord, men har förbjudit mig själv att installera det förrän jag har gjort tentan. Nu sitter jag visserligen ändå vid datorn istället för att plugga, men har jag bestämt mig så har jag.


All work and no play…

… makes Karin a dull girl.

Tjejvasan i helgen var ett välkommet avbrott från Uppsala och allt pluggande. Att åka skidor är alltid roligt (särskilt när man slår rekord) och det var extra kul att träffa lite folk hemifrån.

Jag har varit lite less på sista tiden och inte riktigt haft lust med någonting. Igår övervägde jag att skolka från kören, men eftersom jag gjorde det veckan innan – då med en rejäl förkylning som en nästan godtagbar ursäkt – kändes det inte riktigt bra. Jag är glad att jag lät bli. Igår var det nämligen ovanligt roligt.

Vad jag längtar efter just nu är en sväng till Bishops med gänget. Jag var nämligen på Bishops i Gävle (här i Uppsala verkar det inte finnas något) för några veckor sedan och det kändes precis som hemma. Allt som fattades var de rätta människorna och alla härliga skräckhistorier från en viss arbetsplats. Tyvärr kommer jag nog inte hem på ett tag.

Den periodiskt återkommande klädkrisen verkar vara här på allvar. Härom dagen upptäckte jag hål i ett par av mina jeans, vilket innebär att jag just nu äger endast ett helt par (lagat). Jag antar att jag måste avsätta tid för den fruktansvärt obehagliga uppgiften att ge mig ut på jakt efter nya. Några andra byxor har jag nämligen inte, med undantag för träningsbyxor och ett par finbyxor.

Trött… Ska försöka lägga mig tidigt idag.