En ganska produktiv dag

Idag var jag på Karin Boye-biblioteket klockan nio och pluggade koncentrerat i tre timmar innan jag gick på lunch med två kurskompisar som också dök upp där för att plugga (det var två av de tre som jag träffade där dagen innan också).

Efter en och en halv timmas lunch på Värmlands nation gick vi tillbaka till biblioteket där jag pluggade koncentrerat fram till halv fem. Sedan tyckte jag att det fick räcka och åkte hem för att hinna äta och koppla av lite före kören.

Vi fick en ny sång idag, som vi har tre veckor på oss att lära oss — en riktigt svår sång. Får vi till den kommer den antagligen att låta hur häftig som helst, men aj vad knepig den var! Det blir till att skriva in den i datorn och öva. Typiskt att jag missar körövningen nästa vecka.

I morgon blir det pluggfika med samma kurskompisar som tidigare och dessutom träning på Friskis på kvällen om jag inte känner mig för förkyld. Om jag hinner ska jag också ta cykeln och leta upp tentalokalen så att jag hittar dit på fredag morgon.

Har jag något att skriva?

Egentligen har jag det (e-tangenten har börjat kärva, så saknas det plötsligt ett e någonstans beror det antagligen på det), men jag vet inte hur intressant det är. Förresten har jag ju känt mig tvungen att skaffa Facebook i alla fall nu, för att få veta när något är på gång i klassen och då har ju bloggen inte längre något syfte.

Nåja, i lördags var jag i Stockholm och träffade min moster och mina kusiner, som jag inte sett på massor med år, och min mamma som var där för att springa Lidingö Tjejlopp på söndagen. Det var hemskt trevligt. Det får jag göra om.

Mamma hade med sig min svarta kappa, som fått ny dragkedja och alltså går att använda igen. Det var mycket lägligt med tanke på att det plötsligt har blivit väldigt kallt här. Idag fick jag stanna när jag var på väg till universitetet (jag höll på att skriva ”jobbet”) för att ta på mig vantar.

Annars är det plugg som gäller. Idag var det frågestund inför tentan och nu har vi ingen mer undervisning på den här kursen. Jag satt och pluggade i biblioteket tillsammans med några kurskompisar i ett par timmar. Sedan gick vi och fikade på ÖG. Planen var att vi skulle kombinera fikat med lingvistikprat, men det blev såklart inte av. Det blev bara fika.

I morgon tänker jag ställa väckarklockan och åka ut till biblioteket på morgonen, eftersom jag vet att jag inte får något gjort här hemma. Med tanke på att vi inte har någon mer undervisning borde jag gott och väl hinna plugga så mycket jag behöver.

Utöver pluggande står kören på morgondagens schema. På onsdag blir det fikaplugg på Gotland(s nation) och träning på Friskis.

Att få något gjort

Det är inte så lätt att få något gjort så länge jag stannar hemma på rummet, men jag upptäckte idag att Karin Boye-biblioteket på fredag eftermiddag var ett väldigt bra ställe att jobba på. Jag satt och klurade med hemtentan. Den var lite knepigare än väntat, men det ska nog gå att lösa.

Det svåraste var att få ut den på papper eftersom jag inte har någon skrivare, men nu vet jag hur Korint fungerar i alla fall (ett system universitetet har så att man kan skriva ut och kopiera med hjälp av sitt passerkort. Säkert dyrare än om man hade en egen skrivare).

Jag har nu bestämt mig för att inte gå på pubrundan. I princip. Om jag ångrar mig nu får jag väldigt bråttom. Det är nog bäst att jag stannar hemma istället. Kanske hinner jag göra lite mer på hemtentan, eller så kan jag skriva in fler sånger i min testversion av NoteWorthy.

En informell körövning

Igår var det genomsjungning av sånghäftet hemma hos några som är med i kören. Häftet får väl ses som någon slags standardrepertoar som man kan plocka fram då och då och som det alltid finns några gamla medlemmar som kan.

Jag drog mig för att gå eftersom jag tänkte att det säkert bara skulle vara gamla medlemmar och jag skulle känna mig utanför, men samtidigt stannade jag ju inte på den lilla festen efter repet i tisdags, så jag kände att jag nog borde gå dit. In i det sista övervägde jag att inte gå, men det var naturligtvis inte farligt alls utan riktigt trevligt.

Lite interna grejer blev det väl, men på det stora hela var det bara kul. Vissa sånger påminde mig dock om varför jag varit så rädd för att hamna i sopranstämman. De gick riktigt högt. Jag blev dock lite tröstad av att de övriga sopranerna också verkade ha problem med dem (jag tror för övrigt aldrig att jag sett en kör med så många altar förut).

Idag har jag ingen undervisning, så jag ska försöka plugga så mycket som möjligt. Hemtentan skulle läggas ut på portalen vid lunchtid så jag ska börja med den. Det vore skönt att ha den avklarad. På kvällen har VG pubrunda. Jag funderar på att gå med en stund, men jag vet inte.

En alldeles egen sångbok

Nu har jag varit på mitt livs första gask och det var riktigt kul!

Jag bestämde mig för att cykla hem emellan föreläsningen och gasken och byta om och fixa i ordning mig väldigt snabbt. Det var inga som helst problem. Faktum är att det är bra för mig att ha ont om tid, för då hinner jag inte oroa mig för allt möjligt (till exempel att klänningen var skrynklig och nylonstrumporna lite hysteriska i färgen).

Det gick att cykla i knälång klänning på herrcykeln, även om det krävdes viss intelligens för att komma upp på den (det var smart att luta cykeln). Det gick även att gå i högklackat, även om det var synnerligen dåligt i nerförsbacke. Ska man ha skorna på en hel kväll krävs det också att man sitter still en hel del, men det gör man ju automatiskt när man äter — och ätandet tar lång tid, vill jag lova.

Jag bestämde mig i början av kvällen för att investera i en sångbok och det visade sig vara ett mycket bra beslut, för det sjöngs en hel massa under middagen. Ibland önskade man nästan att man kunde få lov att äta lite också…

Det var bordsplacering när vi åt, vilket jag tycker är skönt med tanke på att inga av mina klasskompisar är med i samma nation. Är det fri placering hamnar man lätt mittemellan grupper av människor som redan känner varandra och så sitter man där som ett fån. Nu hamnade jag på en ände med massa utbytesstudenter, en svensk teologsudent och en tjej som jag i alla fall kände igen litegrann.

Efter gasken var det eftersläpp på GH, men där var det inte så fantastiskt kul.

Jag inser att detta inlägg inte säger så hemskt mycket om hur själva gasken var, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi åt trerätters middag, sjöng, pratade och hade allmänt trevligt. Vad mer kan man säga? Är det något jag ska klaga på är det väl att sångboken är ca 1 cm för lång för att gå ner i min lilla handväska.

Hur gick det här till?

Efter avsevärt kämpande mot min egen feghet gick jag faktiskt till Västgöta nations körövning idag. Det visade sig att det var massor med nya där, nästan lika många som de gamla medlemmarna. Det kändes skönt, särskilt när det visade sig att vissa av dem aldrig sjungit i kör förr.

Eftersom vi var så många nya som inte hade blivit indelade i stämmor än blev övningen lite speciell. Killar och tjejer satt för sig och så fick man sjunga den stämma man trodde man tillhörde. Efter själva övningen hade var och en av de nya separat stämtest med körledaren. Detta innebar alltså att man testade registret och var inte någon provsjungning (då hade jag aldrig gått dit!).

Körledarens utslag efter mitt stämtest kom som en fullständig chock. Inte nog med att hon placerade mig bland sopranerna — hon satte mig bland förstasopranerna. Gulp! Jag som alltid sjungit alt förut. Nu ska jag plötsligt pipa på de höga tonerna. Hur hände det?

På tal om något annat skrev jag igår till min nye tyske brevvän att det var okej att han rättade mig, eftersom jag ju faktiskt försöker förbättra min tyska, men jag trodde inte att han skulle peka ut vartenda litet fel. Det var lite knäckande att ingen mening fick förbli orörd, men det är säkert bra för inlärningen.

Just det, man ska plugga också!

Helgen som gick var det mycket på gång. I fredags var jag med några andra tjejer från klassen på Kalmar nation, där det var klubb. Det är en mysig nation och de hade ett liveband som spelade i början av kvällen i den nedre lokalen. Jag har ingen aning om vad de hette, men de var rätt bra. Sedan blev det dansmusik.

Av någon anledning föredrog några av tjejerna att gå upp till det andra dansgolvet, där det spelades extremt skum och svårdansad musik, men så småningom gick det hyfsat. Lite mer alkohol hade nog behövts för att verkligen kunna dansa till den.

Under kvällen lyckades jag dricka tre fjärdedelar av en öl, vilket väl får räknas som en framgång, men det blev inte godare för det vilket jag annars hade hoppats på. Förresten åt jag en hel macka med brieost på härom dagen. Känn er chockade!

I lördags var det reccemottagning på VG från klockan tre till långt in på natten. Vi lekte lekar, hade tävlingar och fick en väldans massa information innan det var dags för middagen. Under middagen visade nationens tre körer upp sig (manskören var grym!) och vi sjöng också en hel del själva med blandat resultat. Jag får nog köpa mig en sångbok…

Vid ettiden på natten började de andra från mitt lag gå hem, så då bestämde jag mig för att det räckte för mig också. Annars hade jag nog kunnat stanna och dansa ett tag till. Sammantaget var dagen hur kul som helst!

Alla aktiviteter gjorde att jag inte pluggade något på fredagen och inget på lördagen. Igår gjorde jag det inte heller, men jag gjorde ändå något nyttigt. Jag registrerade mig på palabea, kollade på tre extremt lätta videolektioner i tyska och skrev tre korta mejl till en kille i Tyskland. Ajaj, det var svårt! Dessutom köpte jag äntligen träningskort på Friskis.

Idag har jag köpt finskor (ska utläsas fin-skor och har inget med kvinnor från Finland att göra). Det känns lite jobbigt faktiskt. Jag tycker inte att jag gör något annat än blir av med pengar sedan jag kom hit, men jag tror inte att gympadojor till klänningen hade uppskattats på reccegasquen. Hoppas att jag hinner lära mig att gå i de nya skorna före fredag bara.

I morgon är det både föreläsning och övning på schemat så då blir det en hyfsat lång dag. Dessutom funderar jag på att gå till VG:s blandade kör och kanske gå med, men jag vet inte om jag vågar. I lördags kändes det som en bra idé, men då kändes ju allt bra. Vi får se…

Fick förresten mejl från kåren att de verifierat min studietakt till Mecenat, så förhoppningsvis får jag ett nytt kort — med SJ-logga — inom inte alltför lång tid.

Jamen sluta!

Att få SJ-loggan på sitt kort visar sig vara svårare än väntat. På Mecenatkortets hemsida stod det att man bara skulle mejla dem så skulle de fixa det, så länge man var registrerad på minst 75 % studietakt, så det gjorde jag. Idag fick jag svaret att jag skulle kontakta kåren och be dem verifiera min studietakt.

På kårens hemsida står det att studietakten rapporteras till kåren från institutionen och det finns ingen tydlig adress på vilken man kan kontakta kåren i detta ärende. Jag antar att man får ta den allmänna adressen då. Åh, vad trött jag blir! Kunde de inte bara gjort rätt från början?

Nu till något helt annat. Jag har observerat något hemskt intressant här i Uppsala angående cyklisterna (förutom att väldigt många saknar cykelvett) och det är att i princip ingen har hjälm. Undantaget är — pensionärer! Hur har man lyckats med det? Jag har nog aldrig sett en pensionär med cykelhjälm hemma.

Idag hade jag tänkt att slappa hemma på kvällen, men det visar sig att stora delar av klassen ska på klubb på Kalmar nation, så jag får väl hänga på. Tydligen finns det en alldeles särskild facebookgrupp där de berättar sådant…

Hemma

Resan hem gick smidigt, även om jag var onödigt tidigt på stationen i morse. Eftersom jag var lite seg så blev det inte så mycket pluggat, däremot blev killen som satt jämte lite intresserad när han såg min lingvistikbok och vi pratade sporadiskt och lite haltande om språk (på engelska). Han kom från Finland.

Väl tillbaka i Borås passade jag på att gå och förtidsrösta. Eftersom jag flyttade så pass nyligen är det nämligen här jag har rätt att rösta. Att poströsta verkar besvärligt och jag är inte säker på att jag är hemma på valhelgen så det var lika bra att passa på. Lunch åt jag på Campino.

Efter lunchen gick jag i lite affärer. Om några veckor ska jag nämligen på min första gasque på nationen och då är det klädkod ”kavaj”. Det brukar betyda klänning och någon sådan äger jag inte. Jag köpte en idag, men jag ska nog ta på den några gånger i helgen och kolla så att jag verkligen vill ha den. Annars kan jag ju lämna tillbaka den innan jag åker tillbaka till Uppsala på måndag.

När jag tog bussen till Tullen fick jag en så märklig känsla. Fast jag åkt där så många gånger kändes det på något sätt att jag inte bodde där längre. Det var inte som att åka hem. När jag kom in i lägenheten greps jag av förtvivlan, som vanligt. Det som finns kvar där finns ju kvar just därför att det är det svåraste att ta hand om. Nåja, jag har hela helgen på mig…

Vilodag

De senaste två dagarna har varit tuffa rent fysiskt. Jag hade ont i halsen redan på torsdagen och även om jag var hyfsat pigg under nollningslekarna så var jag riktigt trött redan i början av kvällen när jag skulle ut på mitt livs första pubrunda tillsammans med klassen.

Det var tio nationer som var öppna och vi skulle stanna en halvtimma på varje. Lyckligtvis var det ganska många som inte drack på varje pub, så jag slapp känna mig utanför. Jag orkade med sex pubbar, sedan fick det räcka. Hade jag stannat en halvtimma till hade jag fått uppleva hur flera klasskamrater sjöng karaoke. Det tycks ha varit något av en höjdpunkt. Jag missade också min egen nations pub.

Igår hade jag ännu mer ont i halsen och troligtvis även feber, men förmiddagens nollning gick ändå bra. Vi började vid tiotiden med poängjakt, vilket gick ut på att vi fick en lista på mer eller mindre knasiga saker som vi skulle göra för att få poäng (exempelvis leda jympapass på stora torget, bada i Fyrisån och hälsa folk välkomna till Uppsala som en mänsklig pyramid på stationen).

Detta följdes av mässa för nya studenter, där det var så trångt att jag snart gick ut. Det stod massor med folk och delade ut saker, men tydligen såg jag inte behövande nog ut för att någon skulle sticka till mig nudlar, vaskrensare eller cykelsadelöverdrag utan bara massa broschyrer och ett exemplar av nya testamentet.

Jag och en klasskompis, som jag träffade utanför, upptäckte att det var en effektiv taktik att bara stå precis utanför huset och prata. Då kom det fram massor med folk med broschyrer och vi behövde inte springa runt själva.

Men tillbaka till varför allt var så jobbigt. Jag kände mig verkligen helt utmattad efter nollning och mässa (jag har dessutom brutal träningsvärk i magen och nedre delen av ryggen, antingen från nollningen eller från att man sitter lite konstigt på cykeln jag lånat), så jag såg fram emot att hinna hem och vila några timmar innan vi skulle ut och äta middag på V-Dala på kvällen. Men ack nej, några klasskompisar kom på att vi skulle skriva en sång för vårt program, så det tog några timmar till.

När jag äntligen skulle cykla hem lyckades jag cykla helt fel, trots att jag hade kartan till hands. Istället för de vanliga fyra kilometrarna blev det drygt nio och jag hade dessutom mindre än en timma på mig att vara hemma innan jag skulle tillbaka till stan. Behöver jag säga att jag bara ville lägga mig ner och dö?

Middag på V-Dala, följt av utgång till Smålands nation (tror jag). Jag hade inte behövt följa med, men jag tänkte att det kunde vara bra. Gud så trött jag var! Det var inte så värst kul, heller. Jag kommer bra överens med klasskompisarna och man tänker inte på åldersskillnaden när man är ute och leker (eller när man pluggar), men där på nationen såg jag mig omkring och kände mig riktigt gammal.

Idag har jag haft en vilodag och hoppas att det ska hjälpa mot förkylningen. Jag har bara tagit en kort sväng in till centrum för att skaffa lite husgeråd och en tur till affären för att skaffa mat och tvättmedel. Jag vet att det var några klasskompisar som skulle ut på kvällen, men jag orkade verkligen inte just idag.

Det känns konstigt att lektionerna börjar på måndag och jag är inte ensam om att känna det. Som en klasskompis uttryckte det: ”Det känns som att vi är på läger eller något.”