En produktiv dag?

På onsdagar har vi ingen undervisning. Det borde betyda att jag skulle kunna få massor gjort, till exempel den där ordlistan som jag hade som mål att bli klar med förra helgen. Den stressar mig, trots att jag har en vecka till på mig att bli klar.

Varför har detta då inte blivit gjort idag? Finns det en bra ursäkt? Ja och nej, kan man kanske säga.

Jag sov för länge idag, vilket är ett typexempel på en dålig ursäkt, men sedan fick jag faktiskt lite saker gjorda. Ett, jag cyklade ner till centrum och köpte nya bromsklossar till cykeln. Väl hemma ägnade jag sedan ganska lång tid åt att sätta dit och justera dessa bromsklossar. (Nu går det väldigt lätt att bromsa – nästan farligt lätt. Jag får försöka komma ihåg att man inte längre behöver klämma bromshandtaget i bott.)

Plötsligt var det hög tid för lunch och efter att jag var klar med den satte jag mig en stund med mina kärnkraftsargument till muntliga språkfärdigheten i morgon. Sedan var det hög tid att cykla iväg till frisören.

Ja, det stämmer! Jag är alldeles nyklippt. Förra veckan fick jag plötsligt nog av mitt slitna hår och sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på att jag måste klippa mig. Igår ägnade jag därför orimligt mycket tid åt att googla efter en billig frisör i Uppsala (de forum jag hittade där folk frågat efter detta visade dock att ”billig” betyder något annat i Uppsala än hemma).

Slutligen valde jag den lokala frisersalongen, som ligger precis intill livsmedelsaffären. Då kunde jag nämligen handla på vägen hem också. Dessutom är den billig, med Uppsalamått mätt. Klippningen blev bra, tycker jag, fast jag har förstås inte så avancerad frisyr.

P.S. Är det någon som tror att jag fått mitt arbetsbetyg än?

Första vurpan

Idag körde jag omkull med cykeln för första gången, men ni behöver inte bli oroliga – jag slog mig inte alls. Det enda som gick sönder var den fasta baklyktan på cykeln, och det var ju ingen större förlust eftersom den ändå inte fungerade.

Jag har inte upptäckt att det gör ont någonstans, om det inte döljs väl av träningsvärken efter onsdagens Friskispass. Enda synliga skadan är ett litet skrubbsår på armen (jag är fascinerad av att man kan få sådana utan att kläderna går sönder) som jag inte upptäckte först eftersom det inte känns. Inte ens om man petar på det. Värre var att jag hade helt nytvättade jeans på mig och att det nu är oundvikligt att tvätta jackan.

Vad som egentligen hände är lite oklart. Antagligen hamnade jag på en av de där kanterna där det finns en grop i det tjocka, hårt packade snö- och istäcket. Cykeln for iväg i alla fall, extremt hastigt och helt utan förvarning. Min redan tidigare dokumenterade hoppa-av-cykeln-reflex tog över och hade det inte varit så halt så hade antagligen bara cykeln ramlat och inte jag. Som det var nu såg det antagligen hemskt roligt ut i och med att jag nästan sprang några meter innan jag ramlade omkull, en bra bit från cykeln.

Nej, nej, ingen panik sa jag ju! Det är aldrig någon trafik på den där vägsnutten. Det är en av anledningarna till att jag har valt att cykla just där.

Smutsigt värre

Snö, snö, snö!

Jag måste säga att jag är grymt imponerad av snöröjningen i den här stan – snöröjningen av cykelbanor alltså. Igår tror jag att det kom någon decimeter snö i timman och ändå var de större cykelbanorna fullt framkomliga. Det märks att detta är en cykelstad när det får så hög prioritet.

Det snöar fortfarande ganska mycket, så idag kommer jag inte att ta cykeln. Visserligen är de stora cykelbanorna väl plogade, men här inne i själva villaområdet är det helt omöjligt att köra, likaså på andra lite mindre vägar. Det är den sämsta sortens snö för cykling också, tung kramsnö som ger moddiga vägar.

Igår hade vi språkvetarmiddag på en av nationerna som en liten julavslutning. Lyckligtvis slapp vi äta julbord. Maten var jättegod, men det tog fruktansvärt lång tid att få den och lite snålt tilltagna portioner var det också. Fast å andra sidan var det ju extremt billigt för en trerättersmeny så lite får man tåla.

I tisdags var det förresten julavslutning på kören. Det hela var hemskt trevligt. Vi började med ett kortare rep och sedan åt vi pepparkakor, clementiner och saffranskaka och sjöng diverse sånger ur vår repertoar.

Nästan alla julkort är skickade och nästan alla julklappar köpta. Det betyder att jag egentligen har tid att plugga hela helgen, men frågan är hur stor sannolikhet det är för att det ska hända.

Nu ska jag sticka ner till stan – till fots – och se om jag kan köpa den där sista julklappen.

Vindarnas stad

Här får man dagligen bevis på hur mycket vinden kan påverka upplevelsen av temperaturen. I morse hade vi för första gången en tidig föreläsning, klockan åtta. När det var dags att bege sig dit visade termometern minus fjorton grader, så jag byltade på mig rejält med kläder, bara för att komma ut och upptäcka att det ju inte alls kändes kallt.

När jag skulle cykla hem efter föreläsningen (jag ska tillbaka i eftermiddag för då har vi en till) hade det hunnit bli riktigt ljust och solen sken, men då var det minsann kallt! Anledning? Då har jag vinden framifrån. Jag har märkt de senaste dagarna att det gör jättestor skillnad.

Om ni tycker att det börjar bli lite tjatigt med allt cykelprat så kan jag trösta er med att jag nu tänker skriva om något annat, nämligen sjungningarna i helgen. Det var åtta grader kallt igår när vi sjöng på julmarknaden. Jag hade flera lager kläder på mig, så jag frös väl egentligen bara om fötterna, men det händer intressanta saker när man ska sjunga soprantoner och det är kallt. Lyckligtvis blev de inte falska – de blev bara inte alls. Ibland kom det inte ett ljud. Fast vår dirigent sa att kören knappt hördes ändå där vi stod.

Sjungningen på hembygdsmiddagen i lördags, när vi bara var nio-tio stycken som var med, recenserades efteråt av de mer erfarna körmedlemmarna som att det kanske inte var körens allra stoltaste stund. Hihi. Jag tyckte ändå att det gick okej. Vi var tre oerfarna sopraner som höll melodin och bara var lyckliga att vi lyckades ta de höga tonerna trots otillräcklig uppsjungning. Sedan hade det förstås varit trevligt om det varit mer än en bas och en tenor i killstämmorna.

Tillbaka till studierna då. Den sista kursen den här terminen började idag och man har försökt trycka in all undervisning på tre veckor. Det var ingen nyhet. Det som var oväntat var att de på den tiden även tryckt in två grupparbeten, ett som ska vara klart nästa måndag och ett som ska vara klart veckan efter. Hur ska vi hinna det?! I morgon ska vi dessutom ha gruppövning där vi diskuterar de första fem kapitlen i boken. Jag har inte fått den än. Jag hoppas att den kommer med posten i eftermiddag.

Jag är väldigt glad att jag gjorde färdigt inlämningsuppgifterna i början av förra veckan, så att jag åtminstone har haft några dagar ledigt innan den här kursen började, för jag inser nu att det inte blir någon vila före jul (och inte då heller eftersom tentan är i januari).

Vintercykling

Idag har jag konstaterat följande: det är inte så svårt att cykla på hårt packad snö eller allmänt hal väg (de som gick såg ut att ha större problem) om man tar det försiktigt, däremot är det klurigt när det är moddigt. Orörd snö så är det inte så illa – det konstaterade jag i tisdags – men är det många andra som kört i den så att det blir spårigt är det lite klurigare.

Efter att ha googlat lite har jag fått uppfattningen att många tycker att det är bra med dubbdäck på cykeln. Jag har också insett att det är allt annat än billigt. Om jag sätter på dem själv så slipper jag ju arbetskostnaden förstås, men å andra sidan kan det hända att jag måste köpa några mer verktyg. Dessutom är däcken i sig dyra.

Alternativen är alltså som följer:

  • Fortsätta att köra på de vanliga däcken
  • Byta till dyra men säkrare dubbdäck
  • Börja krångla med bussarna istället
  • Börja gå istället

En annan intressant observation från dagen är att det utkast på projektarbetet som snart kommer att lämnas in till granskningsgruppen är skrivet nästan uteslutande av två personer trots att gruppen består av fyra…

Skidor?

Jag såg på morgonnyheterna idag att det skulle bli snöstorm, men tänkte att det nog var lite överdrivet. Att det skulle bli ganska ogästvänligt väder kunde jag dock tänka mig, så jag bestämde mig för att inte bara ta med lunch utan även macka och nyponsoppa när jag åkte till universitetet, så att jag skulle slippa cykla hem mellan pluggandet och kören (dessutom får jag som bekant mer gjort om jag inte är hemma).

När jag kom till Engelska parken vid elvatiden fanns inte en snöflinga någonstans, varken i luften eller på marken. När jag skulle iväg till kören sju timmar senare såg det ut så här:

Cykelbesvär del 2

Efter att ha köpt rätt nyckel (till den som tvärsäkert sa storlek 8 utan att ens ha sett muttern kan jag meddela att det var storlek 9) och försökt fixa cykeln utan framgång insåg jag att det troligtvis är reglaget som är trasigt. Eftersom jag hamnat i ett hus utan något vidare utbud på verktyg insåg jag att jag nog skulle komma billigare undan om jag lämnade in cykeln än om jag skulle köpa både reglage och verktyg.

En tjej från kören tipsade mig i tisdags om en cykelverkstad där hon lämnat in sin cykel och fått bra service, så jag körde dit cykeln idag (tyvärr inte den närmaste verkstaden). Mekanikern där tittade på cykeln och sa att det möjligtvis kunde hjälpa att smörja reglaget, men om det behövde bytas skulle det gå på 700 kr!

Anledningen till att det skulle kosta så mycket var att det var integrerat växelreglage och bromshandtag, men vad jag sett så de rätt billiga, så även med arbetskostnaden tycker jag att det låter oskäligt dyrt. Jag ska ringa i eftermiddag och höra om det hjälpte att smörja. Gjorde det inte det lutar det just nu åt att jag ska säga att han inte ska byta handtag.

Där ser man vad farligt det är med rekommendationer. Min kompis från kören var så nöjd med den här verkstaden att jag åkte direkt dit, utan att Googla innan. Det har jag gjort nu och sett att en annan verkstad (som dessutom ligger mycket närmare) har fått mycket beröm på exempelvis Rejta och Reco, både vad gäller service och pris.

Egentligen har jag lust att ta cykeln till den andra verkstaden istället, men jag kommer ju ändå att få betala för det han på första verkstaden redan gjort, så antagligen blir det dyrare totalt, även om den andra verkstaden nu är billigare. Hmm…

Verktyg saknas

Det visar sig att min hyresvärd inte äger en ringnyckel i rätt storlek för att passa min växelmutter (om han inte har en i sin verktygslåda på firman, vilket han skulle kolla senare), så jag får väl köra utan växlar i några dagar till. Att köpa en nyckel kostar inte så fruktansvärt mycket, men ska jag köpa bara en måste jag vara helt säker på vilken storlek det ska vara. Kanske lika bra att köpa en hel sats.

Han hade en nyckel som passade muttrarna på sadeln, vilket verkade lovande, men tyvärr visade det sig att sadeln ändå satt så långt bak som det gick. Nåja, jag har aldrig haft några invändningar mot sittställningen innan, så jag behöver nog bara några dagar för att bli avvand från den andra cykeln.

Redovisningen på världens språk idag gick ganska hyfsat. Jag var nervös igår kväll och i morse, men när det väl var dags att redovisa kändes det helt berättigat att inte vara så väldigt allvarlig eftersom vi var fjärde gruppen som hade valt samma ämne. Lite tjatigt.

Eftersom jag inte behöver göra omtentan på fredag har jag tid att hälsa på min kompis i Dalarna som planerat. Det ska bli jättekul för jag träffar henne normalt högst en gång om året. Det tar knappt en timma att åka dit med tåget från Uppsala, så förhoppningsvis kan vi ses lite oftare nu när jag flyttat hit.

Min egen cykel

Ibland är man inte så smart. Mina föräldrar var här i helgen (mycket trevligt) och hade då bland annat med sig min cykel. Vad skönt det skulle bli att ha sin egen cykel igen! Fast jag kunde kanske kört en liten provtur igår och kollat så att den var okej efter flytten, istället för att bara förvänta mig att allt skulle fungera… Till mitt försvar hade jag faktiskt tänkt på att den kunde behöva pumpas, så det hade jag planerat in lite tid för på morgonen, men något mer hade jag inte trott att jag skulle behöva fixa.

Precis innan jag körde iväg bestämde jag mig för att testa bromsarna. Bakbromsen funkade inte! Då fick jag en aning panik, för jag kunde ju inte cykla utan ordentlig broms och det fanns ingen chans att jag skulle hinna i tid till föreläsningen om jag gick (bussen är ett alternativ som i princip inte sparar någon tid alls).

Efter att jag pumpat några gånger med bromsen fungerade den någorlunda, även om den kändes trögare än jag mindes den, men det kan för vara att jag haft en annan cykel ganska länge nu. Jag bestämde mig för att jag vågade cykla om jag tog det långsamt.

Jag hann inte många meter innan nästa problem upptäcktes. Växlarna fungerade inte. Reglaget till de bakre kransarna var helt slappt. Lyckligtvis är inte Uppsala så backigt så jag kunde cykla ändå och hann fram i tid till min föreläsning

Efter egen analys och fjärrsupport från min cykelserviceman i Sandared känner jag mig nu ganska säker på att problemet med växlarna kan åtgärdas genom att spänna vajern. Jag får se när det blivit ljust igen om det finns verktyg i huset som jag kan låna. Bromsarna var antagligen frusna i morse efter en blöt bilfärd, en regnig dag igår och en frostig natt (som dessutom gjorde det halt). De fungerar igen nu.

Nu måste jag nog gå och öva inför redovisningen på Världens språk i morgon.