Cykelstad

I det här inlägget kommer det inte att stå något om vad jag haft för mig, så är ni inte intresserade av allmänt pladder kan ni strunta i att läsa det.

Jag tycker att det är dags för några nya observationer om cykelkulturen i Uppsala. Som ni minns har jag tidigare berättat att en majoritet av stadens cyklar har ganska många år på nacken och att nästan bara pensionärer bär cykelhjälm, så det behöver jag väl inte nämna så värst mycket mer om.

Idag tänkte jag istället skriva om cykelbanor. Inne i centrum finns det massor av tydligt utmärkta cykelbanor, där det i regel är mycket lätt att förstå vad som gäller, även om många verkar tycka att konceptet ”enkelriktad cykelbana” är helt obegripligt.

Vid cykelöverfarterna blir det svårare. Finns det trafikljus är ingen tveksam, men när det är obevakat verkar varken bilister eller cyklister veta riktigt vad som gäller, vilket egentligen är ganska bra för då kör alla extra försiktigt.

När man kommer till gator som inte råkar ligga mitt i centrum eller efter de planerade cykelstråken blir det lite knivigare att avgöra vad som egentligen är en cykelbana. Huvudregeln är så vitt jag kan förstå att om det inte finns någon skylt som säger cykelbana så är det en trottoar och där får man inte cykla.

Problemet med denna trubbiga regel är att det på vissa ställen (till exempel där jag cyklar när jag ska till träningen) finns ställen med extremt breda trottoarer vid ganska hårt trafikerade vägar. Man vill gärna tro att de är cykelbanor. Jag tar då till andra hjälpfrågor, nämligen:

  • Hur höga är kanterna?
  • Cyklar andra på dem?
  • Finns det cykelöverfarter?

För mig känns det som att en trottoar som har höga kanter där den korsar en väg inte är byggd för cyklar. Hade det varit tänkt att man skulle cykla så skulle kanterna varit nedsänkta. Detta i kombination med huvudregeln skulle ge att det är breda trottoarer som finns på vägen till Friskis och inte cykelbanor.

Tittar man på hjälpfråga två (som man egentligen inte kan dra några slutsatser alls utifrån) så är det en cykelbana i och med att de allra flesta cyklar på den och inte på vägen.

Hjälpfråga tre är vad som gör det hela allra mest förvirrande. Min slutsats innan jag kommer till den är nämligen att det inte är en cykelbana. Allt tyder på att det är en bred trottoar — om det bara inte varit för det faktum att det vid den största korsningen finns en cykelöverfart med trafikljus. Vad håller trafikplanerarna på med?

Jag vill inte skriva om valet

Jag blir bara deprimerad. Visserligen trodde jag att det skulle gå så här, men försökte ändå att hoppas på något bättre. Hur kunde detta hända? Inte nog med att Alliansen får fyra år till på sig att sälja ut och montera ner Sverige, nu har folk gett Sverigedemokraterna legitimitet också genom att rösta in dem i Riksdagen. Fast det är kanske inte så konstigt. Det är bekvämt att förenkla och skylla på invandringen när man är missnöjd med samhället och livet i allmänhet. Om gamla och sjuka inte får vård beror det säkert på de dyra invandrarna, och inte alls på att vi haft en regering som tycker att privata vinstintressen är nyckeln till en fungerande välfärd.

Prelimiärt hemresedatum 2 oktober

Det är dagen efter första tentan och jag har några dagar innan nästa kurs börjar. Tyvärr vågar jag inte lita helt på schemat, så jag har faktiskt betalat för biljetter med ombokningsmöjlighet den här gången. Usch, man måste planera i betydligt bättre tid än så här för att få billiga resor…

En alldeles egen sångbok

Nu har jag varit på mitt livs första gask och det var riktigt kul!

Jag bestämde mig för att cykla hem emellan föreläsningen och gasken och byta om och fixa i ordning mig väldigt snabbt. Det var inga som helst problem. Faktum är att det är bra för mig att ha ont om tid, för då hinner jag inte oroa mig för allt möjligt (till exempel att klänningen var skrynklig och nylonstrumporna lite hysteriska i färgen).

Det gick att cykla i knälång klänning på herrcykeln, även om det krävdes viss intelligens för att komma upp på den (det var smart att luta cykeln). Det gick även att gå i högklackat, även om det var synnerligen dåligt i nerförsbacke. Ska man ha skorna på en hel kväll krävs det också att man sitter still en hel del, men det gör man ju automatiskt när man äter — och ätandet tar lång tid, vill jag lova.

Jag bestämde mig i början av kvällen för att investera i en sångbok och det visade sig vara ett mycket bra beslut, för det sjöngs en hel massa under middagen. Ibland önskade man nästan att man kunde få lov att äta lite också…

Det var bordsplacering när vi åt, vilket jag tycker är skönt med tanke på att inga av mina klasskompisar är med i samma nation. Är det fri placering hamnar man lätt mittemellan grupper av människor som redan känner varandra och så sitter man där som ett fån. Nu hamnade jag på en ände med massa utbytesstudenter, en svensk teologsudent och en tjej som jag i alla fall kände igen litegrann.

Efter gasken var det eftersläpp på GH, men där var det inte så fantastiskt kul.

Jag inser att detta inlägg inte säger så hemskt mycket om hur själva gasken var, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vi åt trerätters middag, sjöng, pratade och hade allmänt trevligt. Vad mer kan man säga? Är det något jag ska klaga på är det väl att sångboken är ca 1 cm för lång för att gå ner i min lilla handväska.

Plugg och planering

Idag har vi ingen undervisning, men det finns annat att fixa. Först och främst måste jag plugga, så att jag inte blir tvungen att stressläsa in allt precis före tentan, men en annan mycket viktig sak på schemat är planering.

I morgon är det recceqasque för alla nya på respektive nation, men först ska alla träffas i universitetshuset. Man samlas först på sin nation klockan tre och går gemensamt dit. Anledningen till att detta kräver planering är att min klass har undervisning tio till två i morgon (utan lunchrast).

Det tar en kvart att cykla hem om man cyklar hyfsat fort, sedan ska man äta, byta om och göra sig i ordning och ta sig tillbaka igen. Allt detta på en timma. Kan bli extremt tajt. Bussen är ett dåligt alternativ eftersom det är långt till och från busshållplatserna i båda ändarna av linjen.

En lösning är att ta med kläderna till universitetet och byta om på någon toa, men då blir de naturligtvis skrynkliga och dessutom får man släpa på en väska sedan. Jag tror att några av de andra skulle göra så.

Annat som helst ska uträttas idag är en tur till banken (jag fick utbetalningskort från CSN) och eventuellt inköp av något hårspänne. Jag måste också ringa Unionen och säga att jag inte jobbar längre så att jag slipper betala så hög medlemsavgift.

Igår kom jag förresten äntligen igång med träningen på Friskis igen: skivstång kondition. Det var lite ovana redskap och rörelser, men ganska kul. Fast mest jobbigt. Puh! Det kändes att det var länge sedan.

Nej, dags att sluta svamla och sätta igång med allt som ska göras…

Hur gick det här till?

Efter avsevärt kämpande mot min egen feghet gick jag faktiskt till Västgöta nations körövning idag. Det visade sig att det var massor med nya där, nästan lika många som de gamla medlemmarna. Det kändes skönt, särskilt när det visade sig att vissa av dem aldrig sjungit i kör förr.

Eftersom vi var så många nya som inte hade blivit indelade i stämmor än blev övningen lite speciell. Killar och tjejer satt för sig och så fick man sjunga den stämma man trodde man tillhörde. Efter själva övningen hade var och en av de nya separat stämtest med körledaren. Detta innebar alltså att man testade registret och var inte någon provsjungning (då hade jag aldrig gått dit!).

Körledarens utslag efter mitt stämtest kom som en fullständig chock. Inte nog med att hon placerade mig bland sopranerna — hon satte mig bland förstasopranerna. Gulp! Jag som alltid sjungit alt förut. Nu ska jag plötsligt pipa på de höga tonerna. Hur hände det?

På tal om något annat skrev jag igår till min nye tyske brevvän att det var okej att han rättade mig, eftersom jag ju faktiskt försöker förbättra min tyska, men jag trodde inte att han skulle peka ut vartenda litet fel. Det var lite knäckande att ingen mening fick förbli orörd, men det är säkert bra för inlärningen.

Mitt hus är till salu

Åh, vad sur jag blir. Det finns ett litet hus i Sandared som stått tomt och som jag gått och spanat på med jämna mellanrum, men det blev aldrig till salu. Nu har jag inget jobb och ingen vettig inkomst och har dessutom flyttat till en helt annan del av landet, så självklart ligger det nu ute för försäljning. Hmpf!

Det är egentligen helt orealistiskt att tro att jag skulle köpt det ensam även om bott kvar i Borås och haft jobb, men lite försmädligt känns det i alla fall…

Just det, man ska plugga också!

Helgen som gick var det mycket på gång. I fredags var jag med några andra tjejer från klassen på Kalmar nation, där det var klubb. Det är en mysig nation och de hade ett liveband som spelade i början av kvällen i den nedre lokalen. Jag har ingen aning om vad de hette, men de var rätt bra. Sedan blev det dansmusik.

Av någon anledning föredrog några av tjejerna att gå upp till det andra dansgolvet, där det spelades extremt skum och svårdansad musik, men så småningom gick det hyfsat. Lite mer alkohol hade nog behövts för att verkligen kunna dansa till den.

Under kvällen lyckades jag dricka tre fjärdedelar av en öl, vilket väl får räknas som en framgång, men det blev inte godare för det vilket jag annars hade hoppats på. Förresten åt jag en hel macka med brieost på härom dagen. Känn er chockade!

I lördags var det reccemottagning på VG från klockan tre till långt in på natten. Vi lekte lekar, hade tävlingar och fick en väldans massa information innan det var dags för middagen. Under middagen visade nationens tre körer upp sig (manskören var grym!) och vi sjöng också en hel del själva med blandat resultat. Jag får nog köpa mig en sångbok…

Vid ettiden på natten började de andra från mitt lag gå hem, så då bestämde jag mig för att det räckte för mig också. Annars hade jag nog kunnat stanna och dansa ett tag till. Sammantaget var dagen hur kul som helst!

Alla aktiviteter gjorde att jag inte pluggade något på fredagen och inget på lördagen. Igår gjorde jag det inte heller, men jag gjorde ändå något nyttigt. Jag registrerade mig på palabea, kollade på tre extremt lätta videolektioner i tyska och skrev tre korta mejl till en kille i Tyskland. Ajaj, det var svårt! Dessutom köpte jag äntligen träningskort på Friskis.

Idag har jag köpt finskor (ska utläsas fin-skor och har inget med kvinnor från Finland att göra). Det känns lite jobbigt faktiskt. Jag tycker inte att jag gör något annat än blir av med pengar sedan jag kom hit, men jag tror inte att gympadojor till klänningen hade uppskattats på reccegasquen. Hoppas att jag hinner lära mig att gå i de nya skorna före fredag bara.

I morgon är det både föreläsning och övning på schemat så då blir det en hyfsat lång dag. Dessutom funderar jag på att gå till VG:s blandade kör och kanske gå med, men jag vet inte om jag vågar. I lördags kändes det som en bra idé, men då kändes ju allt bra. Vi får se…

Fick förresten mejl från kåren att de verifierat min studietakt till Mecenat, så förhoppningsvis får jag ett nytt kort — med SJ-logga — inom inte alltför lång tid.

Jamen sluta!

Att få SJ-loggan på sitt kort visar sig vara svårare än väntat. På Mecenatkortets hemsida stod det att man bara skulle mejla dem så skulle de fixa det, så länge man var registrerad på minst 75 % studietakt, så det gjorde jag. Idag fick jag svaret att jag skulle kontakta kåren och be dem verifiera min studietakt.

På kårens hemsida står det att studietakten rapporteras till kåren från institutionen och det finns ingen tydlig adress på vilken man kan kontakta kåren i detta ärende. Jag antar att man får ta den allmänna adressen då. Åh, vad trött jag blir! Kunde de inte bara gjort rätt från början?

Nu till något helt annat. Jag har observerat något hemskt intressant här i Uppsala angående cyklisterna (förutom att väldigt många saknar cykelvett) och det är att i princip ingen har hjälm. Undantaget är — pensionärer! Hur har man lyckats med det? Jag har nog aldrig sett en pensionär med cykelhjälm hemma.

Idag hade jag tänkt att slappa hemma på kvällen, men det visar sig att stora delar av klassen ska på klubb på Kalmar nation, så jag får väl hänga på. Tydligen finns det en alldeles särskild facebookgrupp där de berättar sådant…