Stressigt

Som jag skrev för några dagar sedan så är det extremt stressigt nu. Vanligtvis är man glad när en kurs har mycket undervisning, men som det är nu är det flera av oss som frågar oss hur vi ska hinna plugga något när vi måste vara på föreläsningar hela tiden. Det har naturligtvis att göra med det pressade schemat. Till första gruppövningstillfället skulle vi ha läst ungefär 200 sidor i första kursboken. Problemet var bara att det visste vi ju inte förrän dagen innan, så nu är jag redan ohjälpligt efter.

Idag är det gruppövning två och jag har läst det mesta av det jag skulle läsa för att förbereda mig inför det. Efter övningen ska gruppen försöka göra färdigt det lilla grupparbetet som ska redovisas på måndag.

På lördag hinner jag inte plugga något vidare, för då lovade jag i ett svagt ögonblick att jobba på nationens fika (dvs. jobba i princip gratis en hel dag). Jag skulle sagt att jag inte hann, men de lät så hemskt desperata och hade inte lyckats få några napp på den väldigt långa listan av möjliga kandidater. Och det är ju ganska kul att vara där också.

På söndag är det extrainsatt körrep inför adventskonserten på tisdag. På tisdag är jag dessutom en av dem som ska ha med fikat att ha efter konserten. Det ska bli spännande att se hur det går att baka i det lilla, lilla pentryt med den lilla, lilla ugnen.

Trots att jag ibland klagat på att man aldrig få vara med i några luciatåg när man är så gammal som jag så tänkte jag inte skriva upp mig för att vara med på körens lussesjungningar. Jag hinner inte! Inte behöver jag känna mig skyldig om jag låter bli heller, för det är många nog som skrivit upp sig, till skillnad från i lördags när vi var runt nio från en fyrtiopersonerskör.

Ska jag skriva om något annat än stress? Härom dagen var jag hos polisen och beställde ett nytt pass. Jag har inte planerat någon särskild resa, men den dumma schemaplaneringen i januari gjorde att jag började fundera på en restresa (om jag hittar något extremt billigt). I vilket fall så är det bra att ha ett, om inte annat för att det blir så besvärligt om man tappar körkortet och inte har någon legitimation alls. Det tog bara två dagar att få det, för övrigt.

Det är inte utan att man känner sig lite misstänkt med de nya passreglerna med fingeravtryck och biometri och allt vad det heter. Det känns onekligen som att myndighterna tänker: ”Du har visserligen inte gjort något än, men…”

Nej, tillbaka till studierna!