Fortfarande förkyld

Bara några dagar kvar till Tjejvasan och förkylningen är inte borta än. Detta bådar inte gott. Jag kommer alltså inte bara att vara otränad både på skidor och i allmänhet, utan också halvdassig. Nej, jag förutsätter att jag inte kommer att vara riktigt sjuk. Då kan jag ju inte åka. Så illa kan det bara inte få bli.

För övrigt är tyskan väldigt jobbig. Det var i och för sig väntat, men det är ändå rätt tufft. Det var inte lika väntat att jag skulle se så lite av folket jag lärde känna förra terminen. Det känns som att jag lever i en tysk bubbla.

Denna veckan har inte motivationen varit på topp. Jag skyller på förkylningen och försöker att glömma att jag snart har grammatiktenta och att jag ska ha en redovisning på tisdag som jag borde ha förberett idag…

Support

Efter att ha haft väldigt stora problem med mitt bredband i flera dagar tog jag mig idag samman och ringde supporten. Jag fick prata med en extremt trevlig kille som under nästan en halvtimma tålmodigt gick igenom allt möjligt som jag kunde testa. När det fortfarande inte fungerade sa han att nästa steg var att prova på en annan dator och kolla om det var samma problem där. Några timmar senare gick jag in till grannarna.

Grannarna surfar tydligen med samma operatör och har också mobilt bredband, men vi körde ändå ett litet test med mitt modem. Samma usla resultat. Detta var ju på sätt och vis lite uppmuntrande eftersom det då antagligen inte är min dator som är problemet (för den hjälper bredbandsleverantören säkert inte till med).

Jag ringde tillbaka, och efter att två gånger ha hamnat fel i växeln – den är helt uppenbart dåligt konstruerad – kom jag slutligen fram till en kille (inte riktigt lika trevlig men helt okej) som tog tag i det hela. Jag fick alltså beskriva problemet igen, säga vad vi gjort i förmiddags och så vidare.

Det hela slutade med att jag fick plocka ur SIM-kortet och ge honom det nummer som stod på. Sedan blev jag uppmanad att mäta hastigheten vid tre olika tillfällen under ett dygn (alltså med lite tid emellan) via exempelvis bredbandskollen.se och sedan återkomma.

Även tidigare på dagen hade jag varit inne på bredbandskollen och försökt mäta hastigheten. Att ens ladda sidan var då i princip omöjligt, och när jag efter mycket möda lyckades mäta så blev hastigheten 0.22 Mbit eller något sådant. När jag nu gick in direkt efter supportsamtalet funkade allt perfekt.

Det här är helt otroligt. Just nu har jag bättre täckning och hastighet än någonsin. Lite ironiskt, va? Så nu undrar jag, ska jag hoppas att det blir sämre nästa gång eller bättre? Naturligtvis är det bättre när allt funkar, men det har kommit och gått lite de senaste dagarna, så det vore ju synd om det funkar perfekt just när jag håller på och mäter bara för att sluta fungera igen så snart jag ringt in och sagt att problemet löst sig.

Bibliotek och löpsedlar

Eftersom det är fredag idag har jag inte haft någon undervisning, men jag cyklade som vanligt ut till universitetet för att få något gjort. Att plugga på institutionsbiblioteket är helt fantastiskt. Man vet att man varit koncentrerad när man tittar på klockan för första gången efter två och en halv timma och blir jätteförvånad över att klockan är så mycket.

Idag hade jag tänkt att jag skulle sitta tills jag blev för hungrig och sedan sluta för dagen, men så här i efterhand ångrar jag att jag inte tog med mig lunch så att jag hade kunnat sitta en stund till. Som sagt är biblioteket (Karin Boye) även i vanliga fall perfekt att plugga i – men biblioteket på fredag eftermiddag är något alldeles extra.

På vägen hem cyklade jag in till centrum och köpte självhäftande bokplast och sedan till stadsbiblioteket för att hämta boken jag beställt innan jag fortsatte till affären. Väl hemma igen upptäckte jag att jag tappat den knapp som lossnat från jackan tidigare och som jag varit extremt noga med att hålla reda på. Jag övervägde att åka tillbaka och leta, eftersom det fanns ett begränsat antal ställen att leta på (alla ställen där jag tagit upp cykelnyckeln ur fickan), men var för hungrig.

Efter en liten lunchpaus på någon timma kände jag att jag orkade ta en snabbtur in till centrum ändå, trots små chanser att hitta knappen. Jag hade inte kommit mer än till första trafikljuset innan jag upptäckte att den lyckats haka sig fast i en tråd på fickan och alltså inte alls var försvunnen.

När jag ändå gjort mig besväret att ge mig ut igen kändes det fånigt att vända, så jag tog en vända till Myrorna, där jag nästan köpte en snygg tröja. Tyvärr var den inte riktigt i min färg.

P.S. Ojdå, jag glömde ju skriva om löpsedeln! När jag var på väg hem såg jag en löpsedel där det stod ”Här gömmer sig Mubarak” och jag reflekterade över vilken väldigt märklig sak det var att skriva. Om våra svenska kvällstidningar vet var han finns så kan han väl inte vara så väldigt gömd?

Fungera då!

Jag blir galen! Mitt mobila bredband har uppfört sig knasigt de senaste dagarna. Kanske har jag blivit bortskämd med att det alltid har funkat på maxhastighet, men som det är nu så fungerar det ju knappt alls. Det går nästan inte att ladda en hemsida ens, och Skype är inte att tänka på. Enligt leverantörens driftinformation finns inga störningar i mitt område. Jag antar att jag får kontakta dem om det fortsätter så här.

Snö!

Jag är inte den som tackar nej till mer vinter, men förvånad blev jag ändå när jag kom ut från biblioteket vid femtiden idag. Då hade jag varit inne på universitetet sedan tio och hade visserligen sett att det snöade, men inte hur mycket. Och snön fortsätter att falla…

Den enda invändning jag har är att det nu blir mycket svårare att cykla igen.

Uppdatering

Efter önskemål skriver jag nu en liten statusuppdatering.

Läget är egentligen oförändrat. Här är det tyska för hela slanten. Det går framåt, men lätt går det inte. Särskilt är allt som har att göra med talad tyska extremt krångligt för mig. Min hjärna vill helt enkelt inte plocka fram orden jag behöver, även om de minsann hoppar fram snabbt om jag chattar på tyska.

Lektionsschemat är långt ifrån idealiskt för alla som fungerar bäst tidigt på dagen. All undervisning (med undantag för den muntliga språkfärdigheten) är på eftermiddagen. Igår började vi halv tre och slutade kvart i sex. Jag försöker att åka och sätta mig på biblioteket på förmiddagarna, för annars försvinner de bara på något mystiskt vis utan att jag fått något gjort. På läsplatserna på biblioteket är det dock extremt lätt att koncentrera sig.

På eftermiddagarna är jag sällan effektiv så det är bäst att få så mycket pluggande som möjligt gjort före undervisningen. Problemet är bara att schemat har gjort mig lite slapp. Varför ställa klockan och gå upp tidigt om föreläsningarna börjar halv tre? Alltså sover jag längre och längre. Enda fördelen med det är att jag kan vara uppe senare, vilket är bra eftersom min tyske vän bara verkar ha tid att prata sent på kvällarna.

Vid sidan om studierna händer inte så mycket. Jag är fortfarande med i kören, men det är allt. Faktum är att det just nu saknas lite balans. Det är för mycket pluggande och lite för lite av allt annat. Till och med träningen har försvunnit eftersom jag är förkyld just nu. Dessutom vägrar alla mina vänner i Borås att skaffa Skype så att jag har råd att ringa till dem… ;-)

Okej, nu måste jag faktiskt åka ut till biblioteket. Jag borde varit där redan.

Ständigt denna tyska

Åh hu! De första två veckorna har inte precis fått mig att lugna ner mig. Mitt huvud snurrar av all denna tyska. Vi läser alla delkurser samtidigt (utom uttalet), vilket betyder att man samtidigt ska hinna med grammatik, fonetik, skriftlig språkfärdighet, muntlig språkfärdighet och en hel tysk roman per vecka, som man dessutom måste kunna diskutera – på tyska. Jag som inte ens kan diskutera litteratur på svenska…

På kvällarna har jag inte heller fått någon frid från tyskan, eftersom min nye tyske brevvän (ja, det började så i alla fall) ringer på Skype och envisas med att jag ska prata tyska. Detta leder till intressanta ”samtal” som till 90 % består av tystnad och i övrigt yttranden som en treåring skulle skämmas över. Nåja, det är säkert nyttigt.