Vilodag

De senaste två dagarna har varit tuffa rent fysiskt. Jag hade ont i halsen redan på torsdagen och även om jag var hyfsat pigg under nollningslekarna så var jag riktigt trött redan i början av kvällen när jag skulle ut på mitt livs första pubrunda tillsammans med klassen.

Det var tio nationer som var öppna och vi skulle stanna en halvtimma på varje. Lyckligtvis var det ganska många som inte drack på varje pub, så jag slapp känna mig utanför. Jag orkade med sex pubbar, sedan fick det räcka. Hade jag stannat en halvtimma till hade jag fått uppleva hur flera klasskamrater sjöng karaoke. Det tycks ha varit något av en höjdpunkt. Jag missade också min egen nations pub.

Igår hade jag ännu mer ont i halsen och troligtvis även feber, men förmiddagens nollning gick ändå bra. Vi började vid tiotiden med poängjakt, vilket gick ut på att vi fick en lista på mer eller mindre knasiga saker som vi skulle göra för att få poäng (exempelvis leda jympapass på stora torget, bada i Fyrisån och hälsa folk välkomna till Uppsala som en mänsklig pyramid på stationen).

Detta följdes av mässa för nya studenter, där det var så trångt att jag snart gick ut. Det stod massor med folk och delade ut saker, men tydligen såg jag inte behövande nog ut för att någon skulle sticka till mig nudlar, vaskrensare eller cykelsadelöverdrag utan bara massa broschyrer och ett exemplar av nya testamentet.

Jag och en klasskompis, som jag träffade utanför, upptäckte att det var en effektiv taktik att bara stå precis utanför huset och prata. Då kom det fram massor med folk med broschyrer och vi behövde inte springa runt själva.

Men tillbaka till varför allt var så jobbigt. Jag kände mig verkligen helt utmattad efter nollning och mässa (jag har dessutom brutal träningsvärk i magen och nedre delen av ryggen, antingen från nollningen eller från att man sitter lite konstigt på cykeln jag lånat), så jag såg fram emot att hinna hem och vila några timmar innan vi skulle ut och äta middag på V-Dala på kvällen. Men ack nej, några klasskompisar kom på att vi skulle skriva en sång för vårt program, så det tog några timmar till.

När jag äntligen skulle cykla hem lyckades jag cykla helt fel, trots att jag hade kartan till hands. Istället för de vanliga fyra kilometrarna blev det drygt nio och jag hade dessutom mindre än en timma på mig att vara hemma innan jag skulle tillbaka till stan. Behöver jag säga att jag bara ville lägga mig ner och dö?

Middag på V-Dala, följt av utgång till Smålands nation (tror jag). Jag hade inte behövt följa med, men jag tänkte att det kunde vara bra. Gud så trött jag var! Det var inte så värst kul, heller. Jag kommer bra överens med klasskompisarna och man tänker inte på åldersskillnaden när man är ute och leker (eller när man pluggar), men där på nationen såg jag mig omkring och kände mig riktigt gammal.

Idag har jag haft en vilodag och hoppas att det ska hjälpa mot förkylningen. Jag har bara tagit en kort sväng in till centrum för att skaffa lite husgeråd och en tur till affären för att skaffa mat och tvättmedel. Jag vet att det var några klasskompisar som skulle ut på kvällen, men jag orkade verkligen inte just idag.

Det känns konstigt att lektionerna börjar på måndag och jag är inte ensam om att känna det. Som en klasskompis uttryckte det: ”Det känns som att vi är på läger eller något.”